Att ”Skam” av Ann-Helén Laestadius är en bok jag verkligen sett fram emot, har nog gått få förbi. Jag har älskat de två första böckerna i hennes Sápmitrilogi och sörjer att detta är den tredje och sista boken. Trots de jobbiga ämnena, har jag älskat att befinna mig i dessa böcker. Ändå har det tagit mig nära en månad att sätta mig ned och skriva denna recension. Hur kommer det sig? Jag tror det handlar om att jag inte vill att det ska vara sista kapitlet för mig och trilogin. Åter till Kiruna för en konfrontation med skam Efter ett…