Jag vill inte säga att jag var skeptisk mot ”Liken vi begravde” av Lina Wolff. Men jag minns när jag försökte läsa ”De polyglotta älskarna” samma år som Wolff vann Augustpriset för den. Jag tyckte den var svårläst. Så även om baksidetexten på ”Liken vi begravde” verkligen tilltalade mig, tänkte jag att det kanske skulle vara ännu en bok jag inte riktigt skulle förstå. Så fel jag hade. Ibland är det så att ett författarskap slår an på olika sätt hos en som läsare beroende på vart i livet man befinner sig. Jag tror jag går in i en Lina…