Carin von Kantzow (född Fock) är gift, har barn och är sedan barnsben del av det spiritistiska Edelweissförbundet, stiftat av hennes mormor. Carin kan ”ta emot”. Det innebär att andarna gärna talar genom henne. Men det är inte Edelweissförbundet som ”Omöjlig i det jordiska” av Ann Edliden fokuserar på. Det är nämligen så att Carin väljer att trotsa alla konventioner när hon handlöst faller för en tysk före detta stridspilot. Hon blir rasande kär i honom och han i henne. Till slut väljer Carin att lämna både man och barn för kärleken. Året är 1920 och mannen Carin förälskar sig i heter Hermann Göring.
När Carin Göring blev Hitlers favorit
”Omöjlig i det jordiska” har två parallella spår. Dels följer vi Carin, från barndomen, genom äktenskap med Nils von Kantzow och mödraskapet till Tomas, som hon sedan lämnar för att följa kärleken tillbaka till Tyskand. Göring kommer att bli en av Hitlers närmsta män och Hitler utser mer eller mindre Carin till en maskot för nazisterna. Det andra spåret vi får följa är när systern Fanny några år senare försöker skriva en biografi om Carin. Carin föddes nämligen med hjärtfel och dör redan i början av 1930-talet. Fanny, även hon nazist, vill skriva fram hur viktig Carin varit för nazismen i Tyskland. Boken blir en bästsäljare.
Ett liv kantat av sorg
Det är inte ett särskilt lyckligt liv Carin lever. I alla fall ter det sig inte så för mig som läsare. Hermann Göring är beroende av morfin. Han blir skjuten i benet under ölhallskuppen 1923 och i samband med en operation till följd av skadorna, får han morfin som smärtlindring. Morfinet gör honom aggressiv, utåtagerande och suicidal. Han läggs till slut in för avvänjning, men Carin lever efter det i skuggan av hans beroende. De tvingas till exil efter ovan nämnda ölhallskupp. De lever i Sverige, men här får Göring inte några jobb. Ja, och så var det ju det där med beroendet då.
Men inte nog med det. Carins ex-make lider av psykisk ohälsa. Hon försöker få vårdnaden om deras gemensamma son Tomas. Men alla går emot henne: ex-maken, dennes familj och även Carins egna familj. De har inte förlåtit henne för att hon gjorde det förbjudna i att lämna sin make och son. Och återigen: aggressiv make med beroendeproblematik.
Imponerande research som ligger bakom
Jag blir oerhört imponerad av det researcharbete som måste ligga bakom ”Omöjlig i det jordiska”. Edliden har läst brev, journaler, biografier. Språket flyter fint och har en touch av tidstypisk svenska utan att för den sakens skulle sväva helt därhän. Det gör boken lättläst. När ett språk försöker vara alldeles för historiskt korrekt, distraherar det ibland från själva berättelsen. Det tycker jag aldrig språket hos Edliden gör.
Jag hade gärna kommit in ännu lite mer under huden på både Carin och Fanny. Det blir naturligtvis en balansgång när man skriver en sorts fiktionaliserad biografi, men jag hade inte haft något emot att få känna mer av det både Carin och Fanny känner. Att förstå vad som gjorde att de inte bara graviterade mot nazismen och anti-semitismen, utan var dedikerade nazister. Jag hade velat lära mig mer om Göring-parets politiska strävan, och tillåtits förstå exakt varför Hitler blev så förtjust i Carin. Men den delen av deras liv blir för min del lite väl flyktigt beskriven. Jag hade gärna fått gräva mig djupare i varför nazismen låg så nära till hands för så många även i Sverige under den här tidsperioden. För det är ju naturligtvis svårt att tänka bort vad som ska komma att hända sedan. Tanken på andra världskriget som väntar bortom tidshorisonten av denna berättelse är ständigt med mig i läsningen.
Jag tyckte i alla fall oerhört mycket om ”Omöjlig i det jordiska”. Interessant, upprörande och samtidigt väldigt sorglig i flera olika lager. Jag har pratat nästan oavbrutet om boken sedan jag läste klart för ett par dagar sedan. Jag hade kunnat läsa minst lika många sidor till av Edliden i ämnet Carin Göring.
