En liten amatörteatergrupp kallad The Fairway Players i småstaden Lower Lockwood ska precis börja repetera inför sommarens föreställning. Den här gången har de valt att spela ”Alla mina söner” av Arthur Miller. Sällskapet utgörs av en vild blandning av personer, men domineras av familjen Hayward. Helen Hayward får i regel alla huvudroller medan hennes make Martin regisserar. Deras vuxna bort har också framträdande roller. Den unga sjuksköterskan Isabel Beck vill gärna komma in i samhörigheten men får kämpa för sin plats. Det glädje henne därför att hennes nya kollega Sam med make Kel också vill vara del av pjäsen.
Inte lång tid efter att repetitionerna har kommit i gång skakas The Fairway Players av att Martin och Helens barnbarn Poppy får cancer. Nu har släkten och deras sociala kretsar inte bara en teater att sätta upp. De drar även i gång en insamling för att få in pengar till en alternativ behandling som kan vara enda chansen till att friskförklara Poppy från cancern. I stressen ökar pressen, konflikter uppstår och misstankar gror. När en person hittas död och en annan döms som ansvarig för dödsfallet verkar situationen på ytan uppredd. Men det finns anledning att tro att sanningen ännu inte kommit fram i ljuset.
”Mord i kulisserna” är romanernas svar på förundersökningsprotokollet
Räck upp en hand alla som någon gång läst en FUP de laddat ned från Flashback? ”Mord i kulisserna” är litteraturens motsvarighet till ett förundersökningsprotokoll, och liknar faktiskt ingen annan bok jag har läst. Det finns ingen berättare. I stället utgörs hela boken av den typ av material polisen sammanställer vid en brottsutredning. Sms-konversationer. Mejl. Polisrapporter. Informationsflödet är kronologiskt, men det blir snabbt tydligt att det inte är heltäckande. Som läsare får man lägga pusslet så gott det går, med de bitar man har tillgång till.
Då och då bryts flödet av information av med den digitala Whatsapp-dialogen mellan Femi och Charlotte. Dessa två juridikstudenter läser i princip ”Mord i kulisserna” tillsammans med läsaren, och ges ibland utrymme att kommentera eller försöka sammanfatta vad vi hittills känner till. Det är ett smart grepp. Skulle man ha råkat missa något väsentligt får man lite hjälp på traven av Femis och Charlottes dialog. Även om de – precis som vi som läsare – ibland drar helt fel slutsatser.
Ett format som inte passar alla men träffar mitt i prick för vissa
”Mord i kulisserna” är en riktig bokslukarbok. Dels för att den verkligen är spännande. Janice Hallett serverar ny information i precis lagom doser för att man alltid ska ha en ny teori nära till hands. Dels för att det här är typen av bok som helt enkelt går snabbt att läsa. Mejl och sms ger luftiga sidor. Det är lätt att ta en paus för att sedan kunna plocka upp boken och fortsätta direkt. Men också lätt att tänka att man ska läsa ”bara lite till”. När jag närmade mig slutet trodde jag att jag bara var halvvägs, tiden flög fram under läsningen. Det enda man kan haka upp sig på, främst i början, är den stora mängden karaktärer som initialt är lätta att blanda ihop. Men Janice Hallett ska ha plus för att boken inte bara en utan hela två gånger listar alla för berättelsen viktiga personer.
Premisserna känns klassiska. Det är något med teaterpjäsen i den bok som är läsarens skådespel som får mig att tänka på Shakespeares ”En midsommarnatts dröm”. Men formatet känns så väldigt modernt. Och mixen av de två blir uppslukande läsning. Den höga nivån håller i ända till slutet, som kanske inte är vad alla vill ha men som ger en fin liten rysning längs ryggraden. Jag kan tänka mig att detta är ett upplägg som inte tilltalar alls. Men söker man efter semesterläsning som är på samma gång lättsam och dramatisk så är ”Mord i kulisserna” mitt i prick.
