När jag drev litteraturpodden ”En förbannad podd” pratades det mycket om ”Vinternoveller” av norska författaren Ingvild H. Rishøi. Den syntes en hel del på bookstagram, men jag kom mig aldrig riktigt för att läsa den. Synd för Katarina 2019, tur Katarina anno 2025. För detta var verkligen en liten pärla.
Noveller från hopplöshetens rand
Tre noveller som alla handlar om föräldraskap och ett svårnavigerat samhälle. I den första novellen möter vi en ung mamma på väg hem från förskolan tillsammans med sin dotter. Dottern har kissat på sig och mamman bestämmer att de ska använda de sista pengarna för att ta bussen så flickan slipper frysa. Men så möter de en man som ber dem om pengar. Mamman säger nej, dottern ifrågasätter. ”Vi kan inte hjälpa alla”, säger mamman som desperat försöker hjälpa sig själv och dottern.
I den andra novellen möter vi en pappa som nyligen blivit frigiven från tid i fängelset. Han ska köpa en kudde till sonen som han inte känner särskilt bra, men dras istället mot krogen och alkoholen. ”Bara en till”, tänker han när han beställer ytterligare en öl, samtidigt som han tänker på hur han träffade sonens mamma. Hon som inte var som alla andra. Hon som var så mycket bättre. Nu är han på väg att svika henne och sonen igen, men det är ju så svårt när alla hela tiden får honom att känna sig så liten.
I den tredje novellen möter vi en syster som tar sina två småsyskon och rymmer. ”Jag kan inte lämna dom med henne”, tänker hon när hon försöker att inte dra blickarna till sig ombord bussen som ska ta dem till en hytte mitt i smällkallaste vintern.
Hjärtat brister men hinner också börja läka
”Vinternoveller” är en bok som får hjärtat att brista för att sedan sakteligen börja läka. För även om det är uppgivet, tröstlöst och deppigt, finns det i varje novell en strimma av ljus och hopp. Även om vi får besöka huvudpersonerna i deras förtvivlan, behöver vi inte lämna dem där, vilket känns väldigt skönt för mig som läsare. Trots att detta är tre korta berättelser, kommer jag dem nära och hinner bli både irriterad och frustrerad, samtidigt som jag till hundra procent hejar på dem och vill att de ska hitta en väg ut ur hopplösheten.
”Vinternoveller” är absolut inte en julmysbok, men samtidigt är det en bok som passar perfekt så här när julen börjar lacka nära. En välskriven påminnelse om att pengar, trygghet, självkänsla och tydliga vägar långt ifrån är självklart i dagens samhälle.
