I ”En bok om spöken”, som har den i mitt tyckte bättre originaltiteln ”Ghost stories: A memoir”, skildrar Siri Hustvedt sitt liv, sin makes liv, hans sjukdomstid och hennes tid som ensam kvar efter döden. Jag har inte tidigare läst något av Siri Hustvedt, men känner på något sätt igen hennes namn ändå. Kanske för att det är ett så tydligt nordiskt namn, Hustvedts släkt härstammar från Norge. Kanske för att det ofta nämnts när författaren Paul Auster har omtalats. Paul och Siri var gifta i 43 år. Döden skiljde dem åt när Paul gick bort i lungcancer i april 2024.
Insprängt i en kronologisk skildring av sjukdom, död och sorg finns både tillbakablickar till parets första tid tillsammans och Siris nutidsbetraktelser på politik och vetenskap. I boken har Hustvedt även publicerat Pauls sista, oavslutade arbete. Han planerade att skriva en bok med brev till sitt nyfödda barnbarn Miles. Paul Austers sista bok utgivna bok ”Baumgartner” släpptes på svenska bara några dagar före hans död. Mest känd är Auster troligen för sin genombrottsroman, egentligen tre böcker som gjort sig kända under namnet ”New York-trilogin”.
Hustvedt skildrar sorgens olika former
Givetvis fokuserar ”En bok om spöken” mycket på sorg. Siri utforskar sorgen, genom att titta inåt och genom att läsa på. Mängden referenser blandat med egna reflektioner kring död och förlust påminner på flera sätt om hur Joan Didion skrivit om sorg. Hustvedt skriver mycket om det OCH som uppstår mellan två personer som delat liv länge. Men hon problematiserar också ett att förhållandes längd skulle säga något om dess tyngd eller värde.
Kanske upprepar jag fyrtiotre eftersom jag tror att de flesta litar på siffrornas objektivitet. Vi lever i en kultur i vilken allting kvnatifieras, även egenskaper som uppenbart inte kan mätas. Vi sätter siffror på intelligens, depression och psykiska tillstånd av alla de slag, abstraktioner vi inte ens kan definiera. Kvantiteter får oss att känna att vi har kontroll över sådant som i grund och botten är ogripbart. Hur mycket jag älskade Paul och hur mycket han älskade mig kan inte uttryckas med en siffra.
sida 36, ”En bok om spöken”
Ett uttryck jag lärt mig bland annat från litteratur om att förlora en anhörig är ”väntesorg”. Det är den sorg man tar ut i förskott, när man vet att en närstående ska dö. När man vet att tiden är på väg att rinna ut. Det är intressant att läsa om hur Hustvedt hanterar sorgen under hennes makes sjukdom. Och hur sorgen därefter ändrar form efter hans död.
Jag försöker undvika att sörja på förhand. Det kräver ett visst mått av dissociation. Tanken på att inte längre få något svar är fruktansvärd. Detta asnikte, denna kropp, denna röst kommer att försvinna ned i jorden och sedan måste jag gå vidare.
Sida 91, ”En bok om spöken”
”En bok om spöken” handlar om så mycket mer än sorg
Jag uppskattar innerligt att ”En bok om spöken” är drygt 350 sidor lång. Fast jag hade uppskattat ännu mer om den helt enkelt aldrig tagit slut. Siri Hustvedt har så otroligt mycket klokt att säga och verkar vara insatt inom de mest vitt skilda intresseområden. Trots (eller tack vare) all denna prestige känns hon så väldigt öppen och ärlig när hon skildrar sin upplevelse av att förlora den som stod henne allra närmast. Det gör också att jag verkligen tar till mig av det hon skriver inom andra områden.
”En bok om spöken” är inte bara en dagbok över förlust. Inte bara ett bokslut över ett liv. Inte enbart en skildring av döden. För även om boken innehåller inslag av allt det, läser jag den snarare som en berättelse om allt liv som inträffade innan döden. Och om allt liv som återstår efter den. Jag blev lika tagen av Siri Hustvedts skildringar av livet som av hennes reflektioner kring vetenskap, samhället och litteratur. ”En bok om spöken” är en bok som tål att läsas flera gånger. Trots att den fick mig att gråta väckte den också en inspiration till att leva, älska och upptäcka.
Åh, jag har också börjat läsa denna! ”Vad jag älskade” är en av de bästa böckerna jag läst.
Åh tack för boktipset, har direkt reserverat den på bibblan. Låter som en bok precis i min smak!
Återkom gärna när du läst ut ”En bok om spöken”; nyfiken på vad du som redan är ett Hustvedt-fan tycker om den.
/Anna