Gabe är död. Bara 29 år gammal ramlar han i duschen, slår huvudet och dör omedelbart. Inte exakt den sortens död man förväntar sig ska drabba en rockstjärna. Inga droger. Inte särskilt mycket alkohol i blodet. Bara död. Han lämnar efter sig en rad människor som han berört på olika sätt. Dessutom lämnar han efter sig några ägodelar som hans mamma nu förtvivlat gärna vill hitta. Men Gabe reste runt mycket och slog inte rot på någon särskild plats. Eller? Vart finns hans prylar, och vart finns egentligen essensen av Gabe?
Sorgen efter sin bästa vän
Gabe var Julias första kärlek och bästa vän. Deras kärleksrelation varade bara en sommar, men vänskapen har bestått. När Gabes mamma berättar att Gabes före detta flickvänn i London inte svarar på de mail hon skickat angående Gabes försvunna saker, bestämmer sig Julia för att flyga dit. Helt oplanerat och utan att berätta det för någon sätter hon sig på ett plan till good ole England. Efter lite klassisk internetstalking, lyckas hon lokalisera den före detta flickvännen Elizabeth. Hon driver en populär restaurant, är konstnär och ja, brittiskt cool helt enkelt. Men det är inte första gången hon möter Elizabeth. De möttes väldigt snabbt på Gabes begravning. Då sa Elizabeth något till Julia som Julia inte kunnat släppa. Är det kanske egentligen detta som är anledningen till att hon åker så spontant rakt över Atlanten?
Påminner om en tidigare favoritbok
”Loved one” av Alisha Muharrar visar sig vara en helt fantastisk bok om sorg. Inte nog med det! Det råkar även vara en väldigt rolig bok om sorg. Den påminner mig lite om ”We all want impossible things” av Catherine Newman. Det är samma typ av uppgörelse med en vänskap och döden, även om ”Loved one” inte får mig att fulböla på samma sätt som Newmans bok gjorde. Men soggiga näsdukar eller ej så är båda böckerna varma skildringar av vänskap.
I ”Loved one” leder slutet på en vänskap till början på en ny. Det går trögt i början för Julia och Elizabeth, men eftersom de har sorgen efter Gabe som gemensam nämnare hittar de ändå fram till varandra till slut och det är deras vänskap jag i slutändan faktiskt bryr mig allra mest om. Jag hinner oroa mig en hel del för om de ska hålla kontakten med varandra efter deras intensiva och känslosamma dagar ihop i London bara några veckor efter Gabes död. Som tur är svarar boken på denna fråga som maler hos mig. Om jag blir nöjd med svaret? Det tycker jag att du själv får ta reda på genom att läsa boken.
