Sjukdom och känslan av skam verkar ofta hänga ihop. Kanske är det något ytterst djuriskt inom oss, som säger att vi absolut inte får visa svaghet? Något som hängt kvar långt in i modern tid. Demenssjukdomar har länge varit en mindre omtalad diagnos, som samtidigt drabbar många. Men nu känns det som att fler och fler av de som drabbats orkar, vill och vågar ta bladet från munnen. Ett exempel på det är SVTs fantastiskt välgjorda dokumentärserie ”Uppdrag granskning: När jag inte längre minns dig”. Där får olika personer som drabbats av demens tidigt i livet komma till tals.
En annan person som synts i medierna för att dela med sig av sitt liv med en demenssjukdom är Ulrika Harmsen. Tillsammans med journalisten Sofia Edgren har hon givit ut boken ”Mamma, kommer du att glömma oss nu?”. Där berättar Ulrika om vad som började med en hjärnskakning och som till slut ledde fram till att hon diagnosticerades med Alzheimers.
Boken delas upp i två delar. I den första delar Ulrika med sig av hur hennes liv såg ut före den där vårdagen 2018 när hon föll på skolgården. Som lärare hade hon i ett infall gått ut på rasten för att leka kull med barnen när olyckan var framme. Livet hon beskriver är ett de flesta föräldrar kan känna igen sig. Hämtning på förskola, handla middag, skjutsa till aktiviteter – alltid tusen olika saker att hålla i tankarna. Samtidigt ska man förverkliga sig själv, ha tid för vänner och intressen, vara investerad i sitt förhållande. Hur orkar man?
Ulrika Harmsen skriver oförskönande ärligt om demens
Orken var precis vad som tog slut hos Ulrika. Läkaren sa att hon drabbats av en kraftig hjärnskakning men sjukskrivningen fick hela tiden förlängas. För Ulrika blev inte bättre. Trots stöd från vad som verkar vara en fantastisk fysioterapeut, trots anpassningar i hemmet och hjälp med scheman, metoder och övningar i mindfulness, så blev Ulrika sämre. Efter ett par år av olika utredningar, där hoppet om bättring hela tiden hägrade, kom Alzheimerdiagnosen som en kalldusch. Bokens andra del handlar om hur livet har tett sig efter det.
”Mamma, kommer du att glömma oss nu?” är en hjärtskärande bok. Jag känner tårarna trycka under ögonlocken flera gånger. Men mot slutet görs också rum för andra känslor. Kanske är det någon typ av acceptans? Ulrika förskönar verkligen inte sin verklighet. Det råder inga tvivel om att vilket bottenlöst mörker en demenssjukdom kan slunga ner en i. Men precis som för många andra som varit med om något livsomvälvande så verkar också Ulrika ha fått många nya insikter om vad som är värdefullt i livet. Det kan låta som något man har läst om förut. Men Ulrika Harmsen och Sofia Edgren är skickliga på att undvika klyschor. Och gör definitivt min bild av hur det är att ha Alzheimers mer nyanserad.
Nya perspektiv på vad minnessjukdomar kan innebära
Hela boken känns genuin i sin ambition av att dela med sig av en ny verklighet. ”Mamma, kommer du att glömma oss nu?” kan säkerligen vara lika hjälpsam för de som själv är drabbade som för den som har en anhörig med demens. Och även om man som läsare inte hör hemma i något av de facken, så är det lätt att låna Ulrikas nya perspektiv på livet.
Det här är ingen självhjälpsbok. Den slutar inte heller med någon snusförnuftig poäng om att ta vara på livet. Boken skildrar en oförskönad verklighet, splittrar stigman om demens och bjuder på känslostark läsning. I kategorin starka livsöden så är Ulrika Harmsens bok helt självklar. Antalet som drabbas av demenssjukdomar ökar i Sverige. Och kommer fortsätta göra så, allt som befolkningen blir äldre. Det finns bara fördelar med att fler får insikt om vad minnessjukdomar är och hur det kan vara att leva med en sådan diagnos. ”Mamma, kommer du att glömma oss nu?” uppfyller det behovet på ett lika fint som välformulerat sätt.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Mamma, kommer du att glömma oss nu?” hos: Adlibris
Köp ”Mamma, kommer du att glömma oss nu?” hos: Bokus
