Cora ska registrera sin son födelse. Dottern Maia följer med. När de går genom den stormhärjade av staden börjar Cora fundera över namnvalet. Hennes man vill att de ska följa familjetraditionen och ge sonen namnet Gordon. Coras vilja är inte intressant. Men vill hon verkligen ge det här oskyldiga lilla spädbarnet ett namn som härstammar från generationer av våldsamma och dominanta namn?
Eller ska hon modigt våga välja Maias namn på sin lillebror i stället, ska barnet heta Bear? Fast kanske är det Cora själv som ska göra valet för sitt barn, och namnge sonen Julian? Vilket namn än Cora väljer för sin son, så kommer det få konsekvenser. Och det är de konsekvenserna som ”Namnen”skildrar när vi får följa familjen i tre spår genom livet. Ett för varje namn.
”Namnen” följer tre versioner av samma familj
”Namnen” gör nedslag var sjunde år. Boken inleds år 1987 och den sista uppdateringen av Bears, Julians och Gordons liv är från närapå nutid, år 2022. Men det är inte bara hans liv som skildras. Vi får i nästan lika stor utsträckning följa Cora, Maia och mormor Sílbhe. Beroende av om namnet blev Bear, Julian eller Gordon så omformas livet för dem alla, tar dem till olika delar av världen och leder till vitt skilda livsöden.
Bokens upplägg är tankeväckande. Vilken påverkan har ett namn på ett liv? Eller kanske snarare, vad gör att ett barn tilldelas ett visst namn och vilka ringar på vattnet får det valet? Det svåra är att hänga med som läsare. Berättelserna om Bear, Julian och Gordon innebär stora olikheter, och mellan de olika avsnitten hinner jag flera gånger blanda ihop deras livsöden. När inträffade händelse X? Vilka var det som var inblandade i situation Y? Var det Maia och Bear som hade den här sortens relation, och hur var det nu Maia och Julian eller Maia och Gordon kände inför varandra+
Intressant och välskriven idé som tyvärr är lite svår att knyta an till
Temat våld i nära relationer, vilket är den faktor som egentligen formar barnens liv snarare än namnvalet, är sorgligt och tungt. Författaren Florence Knapp är väldigt skicklig på att låta namnvalet leda fram till tre väldigt olika pojkar, sedermera män. Men våld och tragedi verkar de dock aldrig komma ifrån. Det får en att fundera över hur mycket val det ens fanns för Cora och hennes barn.
Det faktum att hela berättelsen delas upp på så många, ganska olika karaktärer (även om de i grunden är en och samma person) gör även att jag inte riktigt hinner knyta an till någon av dem. Det märker jag på att scener som borde berört mig djupt bara får en ytlig reaktion. ”Namnen” blir aldrig tråkig läsning. Och att detta är Florence Knapps debut är imponerande. Men när boken är slut så har varken Bear, Julian eller Gordon gjort något bestående intryck på mig.
