Fredagen den 13:e kräver en bok som lutar lite åt skräckhållet och det finns inte många saker som jag är så förtjust i som hus besatta av demoner eller bebodda av spöken. I alla fall i litteraturen, är osäker på om jag skulle vara lika peppad på det i verkligheten. I ”Play Nice” av Rachel Harrison är det en uttråkad demon som jävlas och jag älskar det.
Ett ärvt hus, en demon och en möjlighet till bra content
Clio Louise Barnes lever ett till synes perfekt liv som stylist och influencer. Men bakom den glammiga ytan döljer sig en betydligt mörkare uppväxt. Som barn bodde Clio och hennes systrar i ett hus där deras mamma bestämt hävdade det även fanns en annan inneboende. En demon närmare bestämt. Efter föräldrarnas kaotiska skilsmässa flyttade modern familjen till huset, och blev snabbt övertygad om att något ondskefullt fanns där. Clios systrar, som är äldre, har dock helt andra minnen av tiden i huset. Rättsväsendet lät sig inte heller övertygas av historierna om en demon, och mamma Alex förlorade vårdnaden. Ändå stod hon fast vid sin version och skrev till och med en bok om sina upplevelser i huset.
När Alex plötsligt dör ärver Clio och hennes systrar det påstådda demoniska huset. Där systrarna ser barndomstrauma ser Clio en möjlighet till innehåll. Ett renoveringsprojekt är nämligen perfekt för sociala medier. Men i takt med att omvandlingen av huset tar fart börjar sprickor uppstå i Clios självklara berättelse. Minnen tränger sig på. Till slut läser hon för första gången sin mors bok, och närvaron i huset blir allt svårare att avfärda. Något finns där, något som blir allt mer hotfullt, och som blottlägger obehagliga sanningar med kraft nog att rucka på hela Clios tillrättalagda tillvaro och familjerelationer.
Fryntlig skräck som nästan kan klassas som mysig
Rachel Harrisons böcker dyker ofta upp i min flöden i sociala medier, men detta var första gången jag stiftade bekantskap med hennes författarskap. Det blev omedelbar kärlek. ”Play nice” faller in under paraplyet som skräckgenren utgör. Det är dock inte en bok som håller en vaken om nätterna. Eller jo, lite, men det är mest för att man hela tiden vill läsa en sida tid, inte för att man blir mörkrädd.
Jag skulle nästan säga att detta är en fryntlig skräck. Här finns humor och värme, men också en del otroligt störiga familjemedlemmar. Ibland vill jag samla hela Clios familj och säga åt dom att kollektivt skärpa sig. Det är lite för många som gillar att få sin vilja igenom lite för mycket och helst utan att behöva diskutera eller lyssna på någon annan. Det gör mig rätt arg. Obs: jag blir inte arg på boken, för vad är inte mer realistiskt än minst ett par toxiska familjerelationer?
Jag tyckte ”Play nice” av Rachel Harrison var så pass underhållande läsning att jag genast skaffade mig två böcker till av henne. Dessa hamnade sedan i min att läsa hög. Vi får se hur länge de får ligga kvar i den innan det blir deras tur. Håll tummarna för dem, för ibland kan högen bli väldigt stor.
