"Jag for ner till bror" av Karin Smirnoff

”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff

Om du, tvärtemot mig, inte går och väntar på volym 2 av Stranger Things säsong 5 som har premiär natten mellan juldagen och annandagen, kanske premiären av ”Jag for ner till bror” kanske faller dig mer i smaken? Den har premiär prick samma klockslag, men på SVT Play. Självklart är den baserad på den omåttligt populära boken av Karin Smirnoff med samma namn.

Jag har dragit mig för att läsa böckerna, tre till antalet, om Jana Kippo. Jag har förstått att de är mörka och ibland vill inte hjärnan och magen och hjärtat att man ska ägna sig åt mer mörker än det som dagligen hänger över oss i vår samtid. Men när jag såg att den snart har premiär som serie på SVT, kunde jag inte låta bli.

Om att återvända till hembygden

Jana Kippo, eller Janakippo som namnet skrivs ut i boken, återvänder till sin barndomsby Smalånger. Där är det mesta sig likt. Hennes tvillingbror håller på att supa ihjäl sig, och det är mest därför Jana har bestämt sig för att åka hem, för utan sin tvilling vet hon inte hur hon ska leva. Redan på väg hem till bror sin, möter hon grannen John. Hans fru Maria har dött och även om polisen säger att det troligtvis handlar självmord, går snacket på byn. Maria verkar nämligen ha legat med alla gifta (och ogifta) karlar i byn, inklusive Janas bror. Hon tar jobb hos hemtjänsten och blir snart del av pratet, vilket hon i och för sig har varit ända sedan hon högg sin far med en högaffel.

Perfekt för den som tröttnat på julmysandet

Om man slår på ”Jag for hem till bror” med förhoppningen om julfeelgood, då går man bet. Boken är mörk, rå och våldsam, även om den också rymmer en hel del kärlek och till och med en del värme. Men det här är en bok som behandlar en hel del riktigt mörka ämnen: självmord, incest, övergrepp, våld, död, missbruk. Ändå är det en berättelse som är ganska behaglig att befinna sig i. Smirnoffs språk är kreativt och suger in en som läsare på direkten.

”Jag for ner till bror” är en ganska kort bok, men rymmer otroligt mycket, men inte något julmys alls. Däremot en hel del snö och om man tänker efter är just hela grejen med att återvända till sin hembygd en ganska typiskt julig sak att göra. Och även om boken tar sin början vid påsk, slutar den med ett julfirande.

Jag kommer helt klart se serien, även om prio tveklöst kommer vara på Stranger Things.

Katarina Stenskytt

Katarina gillar både en pigg feelgood och en dyster dystopi. Hon har poddat om böcker i flera år och ser nu fram emot att gräva ned sig riktigt djupt i bokrecensioner av allt från kiosklitteratur till klassiker.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

"Veckan före julafton" av Elin Johansson och Ellen Ekman
Previous Story

”Veckan före julafton” av Elin Johansson och Ellen Ekman

"Mor är ingen häxa" av Olov Svedelid
Next Story

”Mor är ingen häxa” av Olov Svedelid

Don't Miss