Vem känner inte till Jack the Ripper? Men vem känner egentligen till de kvinnor han mördade? ”Fem kvinnor” är boken Polly, Annie, Elizabeth, Kate och Mary Jane. I varsitt kapitel är det deras tur att komma till tals. Hallie Rubenhold har som ambition att fylla i de hål som existerar i så gott som all litteratur om Londons mest kända seriemördare. I stället för att fokusera på förövaren och teorier om vem har var har Rubenhold djupdykt i arkiven för att skildra vilka de fem kvinnor var. De som fått sin för tidiga död sensationaliserad under de senaste snart 140 åren.
”Fem kvinnor” inleds med ett kapitel kallat ”En berättelse om två städer”. Det är förstås en blinkning till Charles Dickens roman ”A Tale of Two Cities”, men Hallie Rubenhold har åter igen vänt på perspektivet. I stället för att som Dickens skildra två faktiska städer, London och Paris, väljer Rubenhold att skriva om de två sidorna av det mynt som är London i slutet av 1800-talet. Det finns en stad för de välbeställda och framgångsrika. Staden för de som haft hälsan och turen med sig genom livet. Och det finns en annan stad för de sjuka och fattiga. För som är så utarmade att de lever sitt liv på stadens gator. Det är nämligen där som bokens fem kvinnor slutligen hamnar.
”Fem kvinnor” vrider strålkastarljuset från förövaren
Varje kapitel utgör en kvinnas livsberättelse. Rubenhold har sorterat kvinnorna utifrån ordningen de dog, vilket är logiskt då stämningen i London förstås påverkade de senare offrens sista tid i livet. Hur mycket information som finns att tillgå om kvinnorna varierar kraftigt. Kapitlet om Kate är drygt 50 sidor långt, medan det om Mary Jane bara sträcker sig över 15 sidor. Informationen som finns att tillgå är ofta knaper. Inte sällan finns det olika källor som direkt motsäger varenda. Det är inte något som Hallie Rubenhold hymlar om. Så mycket tid har passerat, och så lite betydde dessa kvinnor för sin samtid, att det idag finns få pålitliga källor att utgå ifrån.
”Fem kvinnor” skulle därför lätt ha kunnat kännas spekulativ. Men så är inte fallet. Där fakta om den specifika kvinnan saknas väljer författaren att ingående skildra hur livet kunde se ut generellt för någon i en snarlik position. Vad innebar det att ha vissa yrken? Hur såg levnadsförhållandena ut i ett specifikt kvarter? Vilken vård eller vilka skyddsnät existerade för kvinnor med sjukdomar och missbruksproblematik? Och där andra spekulerat, reder Rubenhold ut. Att Jack the Ripper mördade prostituerade är allmän kännedom. Men i praktiken var det bara två av de fem kvinnorna som möjligtvis passar in på den beskrivningen.
Upplysande om ett samhällsproblem som finns kvar än idag
”Fem kvinnor” gör ett fantastiskt jobb med att vända på perspektiven. Förövaren blir knappt onämnd. Varje kapitel tar slut i samband med att kvinnornas liv ändas. Inga brutala skildringar av deras död finns med. Att de ens dör omskrivs bara i hur deras anhöriga meddelas, eller i hur en begravning genomförs. Jag har själv läst böcker om Jack the Ripper. Så när jag läser ”Fem kvinnor” skäms jag ibland över hur jag helt utan reflektioner svalt de skildringar av hans offer som är så vanligt förekommande. Men som uppenbarligen är långt ifrån den sanning som finns tillgänglig. I ”Fem kvinnor” blir Polly, Annie, Elizabeth, Kate och Mary Jane förmänskligade. De förverkligas. Det gör deras redan hemska öde så mycket sorgligare. Och hur vi minns dem i modern tid så mycket mer tragiskt.
”Han har fått drinkar uppkallade efter sig, butiker använder hans namn på sina skyltar, turister från hela världen vallfärdar i hans fotspår och för att besöka det museum som uteslutande ägnar sig åt hans brott. Barn vet hur man klär ut sig till Jack the Ripper vid Halloween, vi kan se honom framför oss, hylla hans geni, skratta åt ett mord på en kvinna. Genom att ta honom till oss tar vi också till oss de värden som rådde på hans tid, 1888, och som lär kvinnor att de är mindre värda, att de har bråk och misshandel att vänta sig. Vi delar synen att ’dåliga kvinnor’ måste straffas och att ’prostituerade’ är en kvinnlig underart.”
Sida 321, ”Fem kvinnor” av Hallie Rubenhold
”Fem kvinnor” är inte en bok för de fascinerade av true crime och seriemördare. Just därför borde den målgruppen läsa den. Och för all del andra också. Historieskildringarna i sig är fångande. Men det är budskapet som stannar kvar i mig som läsare. Ovan citat ur Hallie Rubenholds slutord speglar väl hur ”Fem kvinnor” sitter fingret på ett problem som tyvärr inte stannade på 1800-talet.
