”Alla är vi skyldiga” av Karin Slaughter

Emmy Clifton är polis i North Falls, precis som hennes pappa. I North Falls finns hela Emmys liv. Vännerna, kollegorna, den stora släkten och förstås hennes egen familj med man och son. Som vanligt i småstäder händer inte mycket, men på kvällen den fjärde juli inträffar katastrofen. Två tonårsflickor försvinner abrupt från stadens nationaldagsfirande. Och Emmy vet att varje sekund räknas när det handlar om försvunna barn.

I den dramatiska händelsen tar ”Alla är vi skyldiga” avstamp. Boken följer Emmy i hennes sökande efter flickorna. Hon drivs inte bara av det är hennes jobb som polis, utan även av sitt eget dåliga samvete. Den ena flickan sökte nämligen uppe Emmy precis innan hon försvann, men Emmy viftade bort henne. Nu plågas hon av tanken att hon hade kunnat förhindra det hela. Men det är inte bara Emmy i North Falls som har hemligheter och saker de ångrar.

”Alla är vi skyldiga” är mycket mer än man först tror

På baksidestexten låter det här som en klassisk deckare. Men boken är så mycket mer än det. Jag läste någon gång att inte alla kan få gåshud av musik, men jag får det ofta. Vad som däremot är mer sällsynt för min del, är att få gåshud av en bok. Men det hände när jag läste ”Alla är vi skyldiga”. Jag är djupt imponerad av hur skickligt Karin Slaugther lyckas bygga upp en så stark sinnesstämning i mig. Det är nästan som att det är jag, och inte en av bokens karaktärer, som precis fått en livsomvälvande nyhet presenterad för mig.

Lika imponerad är jag över hur Slaughter disponerar handlingen. I en över fyrahundra sidor lång bok så fortsätter överraskningarna även fram mot slutet. Textpartier som annars ofta är reserverade för att reda ut och förklara vad som tidigare hänt i en bok. Det gör att tempot aldrig avtar, och att intrigen blir så där djup och tät att man inte kan bli annat än helt uppslukad av läsningen. Jag kände innan till att Slaughter finns som deckarförfattare. Men efter att ha läst ”Alla är vi skyldiga” har jag en stark känsla av att ha missat något stort fram till nu.

Karin Slaugther skapar omedelbart merbegär

”Alla är vi skyldiga” utgör den första delen i en ny serie böcker av Karin Slaughter, kallad North Falls-serien. Och det råder absolut inga tvivel om att jag kommer vilja läsa nästa del. Jag uppskattar också innerligt att den här boken får stå på egna ben. Visst kan man läsa mellan raderna att det finns ouppklarade frågor kvar, vilket borgar för nya intriger i kommande böcker. Men Slaugther lämnar det till nästa bok, och avstår från den moderna trenden att avslut med en cliffhanger.

Bokkaraktärerna är inte bara många, utan också rikt utmejslade. Jag är så nyfiken på att få veta mer om dem, och att få se dem ta sig an fler brottsfall. De är dessutom sympatiskt mänskliga, med fel och brister som ger dem personlighet. Uppskattar man kriminalromaner så kommer man troligen, likt jag, placera Karin Slaughters ”Alla är vi skyldiga” i toppskiktet bland nyutgivna sådana.