”Åklagaren : Mannen som drog nazisterna inför rätta” följer Fritz Bauers karriär och liv, från barndomen och ändå in i döden. Men Jack Fairweathers bok skildrar i lika stor utsträckning Tyskland efter andra världskriget. Ett land och en befolkning som initialt är både moraliskt och juridiskt ovilliga att ta itu med sin ytterst framträdande roll under Förintelsen. Något som Fritz Bauers enträgna arbete bidrar till att förändra.
Fritz Bauer växer upp i Tyskland, utbildar sig till jurist och är verksam som domare. Men 1930-talets Nazi-Tyskland är inte en plats för Bauer. Han är nämligen jude, socialist och homosexuell. Strax efter att nazisterna tagit makten placerar de Bauer i Heuberg, ett av de första koncentrationslägrena. Efter att ha tvingats till att offentligt svära sin lojalitet till regimen släpps Bauer fri i slutet av 1933. Han emigrerar tre år senare till Danmark. När nazisterna kommer allt närmre flyr Bauer på nytt. Den här gången tillsammans med sin syster med familj och sina föräldrar, som han lyckats få ut från Tyskland i sista stund. Denna flykt tar dem över vattnet, till Sverige.
Största delen av boken ägnas dock åt Bauers liv efter kriget. År 1949 återvänder han till Tyskland. Efter att ha följt Nürnberg-rättegångarna som genomfördes strax efter krigsslutet drivs han av tanken på att fler skyldiga ska ställa till svars. Inte bara de högst upp i makteliten, utan även alla de som bidrog i mindre skala. Bauer är en bidragande faktor till att Adolf Eichmann spåras upp och ställs till rätta. (Om än i Israel och inte i Tyskland.) Och Bauer är också en drivande kraft bakom den första Auschwitz-rättgången som äger rum i Frankfurt am Main mellan 1963-1965.
”Åklagaren” är lika välskriven som informativ
”Åklagaren” är en fantastiskt välskriven djupdykning i Fritz Bauers liv. Berättelsen följer Bauer kronologiskt. Men den gör samtidigt många avstickare för att förklara exempelvis specifika historiska händelser eller för stunden rådande politiskt klimat. Varenda sida är faktatyngd, men ”Åklagaren” är ändå lättläst och spännande. Trots att jag läst mycket om andra världskriget och Förintelsen kände jag inte till Fritz Bauer mer än till namnet. Och det mycket vagt. Det står nu klart för mig vilken viktig person han var. Inte bara för de faktiska fällande domar hans arbete ledde fram till. Snarare är det hans bidrag till att hjälpa nästa generation till en ny syn på Förintelsen som verkligen fick effekt, världen över.
Det slår mig när jag läser ”Åklagaren” att det är många som inte känner tillräckligt mycket skam för det som hände. Boken gör det mycket tydligt att många regeringar har haft mycket lätt för och nära till att kompromissa för egen vinning. Det gäller inte bara Tyskland, utan även Sverige, USA och vid vissa tillfällen förvånande nog också Israel. När det borde varit tid för skam och reflektion har framför allt Tyskland istället propsat på att det är dags att gå vidare. Men aldrig på bekostnad av förövarna och till gagn för alla Förintelsens offer. Snarare är det offren som blivit trampade på, om och om igen. När när de sista vittnena snart är borta, blir böcker som denna ännu viktigare.
Ett petigt påpekande om vikten av att nämna namn
”Åklagaren” är väldig tung på män. Det är inte så konstigt, även flera decennier efter andra världskriget har män haft och tagit sig det största utrymmet. Inte minst inom rättsväsendet. Men vid ett tillfälle blir jag besviken på hur Jack Fairweather underminerar en specifik kvinnas roll. Citatet nedan är taget från ett stycke av boken som skildrar hur före detta nazister inom den tyska regeringen vill sudda ut delar av historien.
”Erich Maria Remarque, författaren till Im Westen nichts Neues (På västfronten intet nytt), vars syster hade giljotinerats av nazisterna för att hon motsatte sig kriget, fick i sin senaste roman se de stycken som omtalade tyska soldater som mördare strykas.” – sida 157
Systerns namn är Elfriede Scholz och hennes livsöde fick sitt tragiska slut efter att hon öppet kritiserat nazisterna och varit en del av motståndsrörelsen. Vid hennes rättegång framgick det att domaren delvis straffade henne så hårt på grund av hennes bror, som flytt till USA och var oåtkomlig för den tyska regimen. Jag tycker nog att det fanns plats för hennes namn i citatet ovan.
Annan populärkultur som relaterar till ”Åklagaren”
”Åklagaren” känns som en väldigt aktuell bok, med tanke på hur världen ser ut. Det finns också mycket annan nutida kultur som relaterar till Fritz Bauers liv, för den som vill förkovra sig ytterligare. Långfilmen ”Den svenska länken” (Netflix) är relevant på flera sätt. Dels i skildringen av hur Sverige först vägrade ta emot judiska flyktingar och till och gjorde det svårare för dem att fly genom att insistera på att judiska pass skulle märkas med ett J. Dels genom att framhäva hur viktigt byråkrati ändå kan vara. Man kan också se tv-serien ”Tyska huset” (Deutsches Haus) på SVT, som skildrar den (fiktiva) unga tolken Evas roll under Auschwitz-rättegångarna. Och ett sista tips är filmen ”Operation Finale”, om jakten på och tillfångatagandet av Eichmann.
Vill man få en bild av Tyskland efter kriget, som omfattar både bredd och djup, så är ”Åklagaren” av Jack Fairweather en utmärkt start. Fritz Bauer uppoffrade så mycket för att skapa förändring och rättvis. Det är upp till oss efterkommande generationer att se till att föra den kunskapen vidare.
