Gwens mamma Kristina Mailliard har bröstcancer och några år in med sjukdomen vet hon att hon kommer dö av den. I ”När jag inte finns mer” skildrar Genevieve ”Gwen” Kingston sin barndom och hennes mammas kamp för att finnas kvar för sina barn även efter att hon gått bort. Lösningen på det omöjliga blir en pappkista fylld av paket med vidhängande brev. För varje födelsedag upp till 30-årsdagen finns en present, från mamma Kristina till Gwen. Hennes bror får också presenter på samma sätt.
Och det är inte bara vid födelsedagarna som deras mamma lämnat ett budskap från andra sidan döden. Kristina har även förberett gåvor för livets stora milstolpar: första mensen, examen, förlovning, bröllop, första barnet. Tjugo år efter att hennes mamma dött har Gwen bara tre oöppnade paket kvar. I ”När jag inte finns mer” ser hon med sin nu vuxna blick på hur det var att som barn förlora sin mamma, och hur det varit att ändå få ha en bit av henne kvar genom presenter och brev.
”När jag inte finns mer” skildrar en mammas försök att finnas kvar för sina barn efter döden
När Kattis och jag nyligen deltog som gäster i Hilightpodden, för att prata böcker och läsning, så tog jag upp ett antal böcker jag läst nyligen. Och jag insåg snabbt att den gemensamma nämnaren var döden. De senaste veckorna har jag haft svårt för att hitta en bok jag fastnat för, jag har påbörjat 2-3 olika som varit okej men inte fångat mig. Det är därför lite intressant att jag direkt föll för ”När jag inte finns mer”, en bok som absolut dryper av död från första till sista sidan.
Att Gwens mamma dör i bröstcancer är förstås en premiss man som läsare är med på från sida ett. Det går därför att fokusera även på andra aspekter. En sådan är ilska och uppgivenhet. Genevieve Kingston väljer empati och förståelse. Det är förståeligt. Men som läsare är det upprörande när man inser att Kristinas död kunde ha gått att undvika, med annan och bättre vård. Det är också lätt att bli upprörd över hur omgivningen, bland annat författarens pappa, hanterar moderns bortgång.
Bok om sorg och död som lämnar läsaren med en varm känsla
Ändå överskuggas allt det av mammans minutiösa planering och omtanke för sina snart moderlösa barn. Hon har till och med tänkt på att ge tillåtelse till vänner och terapeuter att berätta allt för Gwen, om hon en dag i vuxen åldern skulle söka upp dem med frågor. Lite oväntat kommer den största sorgen, en fallande, sugande känsla i magen, vid en punkt i berättelsen där man bara precis börjat ana oråd. Det råder inga tvivel om att Genevieve Kingston gått igenom mer än de flesta. Ändå lämnar ”När jag inte finns mer” mig med en varm känsla.
