Tv-serien ”Barnmorskan i East End” (originaltitel ”Call the midwife”) är en högt älskad långkörare som är inne på sin femtonde säsong. Tv-serien bygger på böckerna med samma med, skrivna av Jennifer Worth. ”Barnmorskan i East End” är en självbiografisk bok. I den skriver Worth om sina upplevelser från 1950-talet. Hon arbetade då som barnmorska, anställd vid ett nunnekloster, i den utsatta London-stadsdelen East End.
Böckerna handlar egentligen ganska lite om författaren, men desto mer om människorna hon möter. I ”Barnmorskan i East End: Del 1” ligger fokus mycket på kvinnorna och på barnafödande. Men Worth ägnar också mycket tid åt att placera den sociala situationen i ett historiskt sammanhang. Hur kommer det sig att det råder så stor fattigdom och social misär i just East End och Docklands? Hur ser kulturen ut? Och vad är det för minnen och erfarenheter områdets äldre bär med sig?
”Barnmorskan i East End” handlar om så mycket mer än barnafödande
Den första delen av ”Barnmorskan i East End” är en fångande bok för den som tycker att barnmorska är ett intressant yrke och fascineras av vad som idag får beskrivas som historiska förlossningsberättelser. Vid den här tiden, på den här platsen, ägde fortfarande en majoritet av förlossningarna rum i hemmet. Har man, som jag, fött sina barn på 00- och 10-talet, alltså 60-70 år senare, är det slående hur vissa saker känns så främmande medan annat känns så bekant. Oavsett medicinska framsteg finns det ju aspekter av att föda barn som aldrig kommer förändras.
”Barnmorskan i East End: Del 2” handlar så gott som inte alls om barnafödande. Här ligger i stället fokus på det som är ett sidotema i första boken. Jennifer Worth ägnar boken åt människorna i East End, framför allt åt de äldre. Med stor kärlek skildrar hon deras liv, som ibland påbörjades så tidigt som på 1860-talet. Det är i modern tid svindlande, ja skrämmande, hur livet kunde se ut för en familj strax före förra sekelskiftet. Misären är en enorm, lidande stort. Men där finns också oändligt med kärlek och minst lika mycket hårt arbete. Allt med förhoppningen om att nästa generation ska kunna få det bättre än den förra.
Kom för förlossningarna, grät över människoödena
Jag sveper mig igenom båda delarna av ”Barnmorskan i East End”. Del 1 intresserar mig förstås mycket, jag har fyra barn och har alltid tyck om att läsa om förlossningar. Men, lite oväntat, är det del 2 som knockar mig. Jag gråter sällan av böcker. Men de människoöden Jennifer Worth återberättar, och hur hon gör det, går bara inte att värna sig mot. Historieböcker om krig och politik i all ära. Men att få följa utvecklingen från ett människoliv till nästa, och se hur långt vi ändå kommit, det är den historia som går rakt in hjärtat på mig.
För den som tycker om att läsa historiska skildringar av förlossningar, så är ”Kläda blodig skjorta” av Maja Larsson en bok man inte får missa!
