För några år sedan läste jag ”De sammanbundna” av Stacey Halls och fullkomligt älskade den. Sedan glömde jag bort hennes författarskap lite, tills att jag nyligen var på jakt efter böcker som utspelar sig på 1700-talet med kvinnor i fokus. Jag fann ”Hittebarnet” av Stacey Halls och tyckte att det lät som en bok perfekt för suget som hade infunnit sig hos mig.
Utomäktenskapliga barn i en farlig tid
Vi befinner oss i London och året är 1747. Bess har fött barn samma morgon och står nu utanför Foundlinghemmet i hopp om att kunna lämna ifrån sig sin nyfödda dotter. Hon vill naturligtvis inte, men flickan är ett utomäktenskapligt barn och Bess är fattig. Tillsammans med sin far säljer hon räkor på fiskmarknaden i London, deras delade hem är kallt och fuktigt och det finns inte pengar att ta hand om ett litet barn.
Sex år senare har Bess sparat i hop tillräckligt med pengar för att hämta tillbaka sin dotter från barnhemmet. Hon är inte säker på att dottern fortfarande lever. Barnhem är smitthärdar och det är farligt för små barn att bli sjuka i 1750-talets smutsiga London. Men det visar sig att någon annan redan hämtat flickan och utgett sig för att vara Bess. Förtvivlat bestämmer hon sig för att försöka hitta sitt barn. Men vart ska hon ens börja leta?
Fantastisk premiss men lite för enkla lösningar
Premissen för ”Hittebarnet” är fantastisk och berättelsen är, om man ser till de breda penseldragen, medryckande och intressant. Foundlinghemmet har funnits på riktigt och Halls ger en snabb men fin (och ledsam) inblick i hur platser på hemmet lottades ut till de barn som mammor kom dit med. Trycket på Foundlinghemmet var stort, mycket större än vad de kunde hantera och att barnet skulle tas emot var långt från givet.
Men även om grundpremissen för ”Hittebarnet” är otroligt spännande, löser sig allt lite väl snabbt. Man kan tänka sig att det är svårt att hitta ett barn som försvunnit i London på 1700-talet. Inte för Bess. Det tar faktiskt inte många veckor alls innan hon lokaliserat sin dotter. Hon bor hos en förmögen änka som isolerat sig i sitt fina hus i över ett decennium.
Vad är egentligen bäst för barnet?
Även om jag naturligtvis vill att Bess ska få tillbaka sin dotter, är det svårt att inte tänka på följderna det skulle få för dottern. När Bess hittar henne lever hon ett skyddad liv och får bara gå ut när det är dags för kyrkan om söndagar. Men å andra sidan har hon det varmt. Hon får mat, kläder och utsätts inte för alla de risker som lurar i staden. Bess kan inte erbjuda henne något mer än sin kärlek. Men räcker verkligen det, frågar jag mig som läsare? Kärlek är viktigt, men det mättar inte hungriga barnmagar och det värmer inte när det inte finns ved till elden.
Min största invändning är nog hur enkelt att löser sig. Jag hade velat ha fler komplikationer, mer bråk och inte en ganska förutsägbar raksträcka mot målsnöret. ”Hittebarnet” av Stacey Halls är läsvärd, men den hade kunnat vara riktigt storslagen om karaktärerna hade fått kämpa lite mer för det de vill ha.
