Hur länge har jag väntat på att ”Tre varv motsols” av Per Faxneld ska släppas? Det känns som en evighet. Redan när han och hans förläggare på Albert Bonniers Förlag i början av sommaren 2024 berättade att han skrivit kontrakt för en bok började min väntan. Då visste jag inte ens vad boken skulle handla om. Men eftersom jag redan var ett fan av Faxnelds akademiska arbeten hade jag mina aningar om att hans kommande bok skulle dra åt det ockulta hållet. Jag hade inte fel.
Revolver, primuskök och en häftig huvudkaraktär
Året är 1929 och Edda Erlenstam jobbar på Landsmålsarkivet i Uppsala. Som kvinna utan utbildning är hon ständigt orolig för att hennes jobb ska ryckas ifrån henne. Plötsligt landar ett kuvert adresserat till henne på kontoret. Det innehåller några sidor ur en mytomspunnen svartkonstbok från 1600-talet som ska finnas norröver. Eftersom Edda ändå har en resa för fältstudier i Jämtland inplanerad bestämmer hon sig för att ta tillfället i akt. Denna svartkonstbok kan bli det som säkrar hennes anställning. Ja, kanske kan den till och med leda till en karriär bortom arkivets registerkort – om hon bara kan hitta den innan alla andra som också vill lägga vantarna på den.
Utrustad med revolver, primuskök och ett jävlar anamma tar Edda sig runt i Storsjötrakten meddelst cykel. Snart inser hon att det finns folk som är villiga att göra vad som helst för denna bok. Dessutom börjar hon se en hel del märkliga saker. Är det hennes sömnmedel som spökar, eller är det något annat som får vardagen att glida samman med det övernaturliga?
Fullträff när det kommer till mina egna intressen
Som ni förstår är detta en bok vars grundpremiss är helt i min smak. Jag, som nördat ned mig i såväl etnologi som esoterism, magi och Jämtland under årens gång, går så att säga igång på ”Tre varv motsols”. Det är en bok med högt tempo, men ibland lite väl många sidospår. Persongalleriet är förhållandevis stort och stundtals blir det lite svårt att hålla isär alla olika namn. Dels har vi karaktärerna så klart, men det förekommer även en del namn på historiska personer. Det märks att Faxneld bär på djup kunskap i de ämnen som denna folkgotiska roman berör – och av den vill han gärna dela med sig. Det är väldigt generöst, även om det som sagt blir många namn att hålla reda på.
Jag som redan kan en hel del om detta och dessutom alltid vill lära mig mer, lapar naturligtvis ivrigt i mig. Men jag kan tänka mig att en läsare med ett svalare intresse för folkloristik och esoterism stundtals kanske kan känna sig lite överväldigad. Eller så är det för att jag själv är så intresserad och inte vill gå miste om en enda smula, som jag lägger så mycket vikt och fokus på varenda namn och varenda detalj. Har man ett svalare intresse kanske man inte gör det? Ibland blir jag faktiskt lite distraherad eftersom jag direkt vill sätta mig och googla för att lära mig ännu mer. Till slut får jag lägga mobilen på behörigt avstånd för att inte lockas till omedelbara vidare studier medan jag läser.
Trilogi om Edda
Men även om det ibland blir väl många namn att minnas (jag satte mig till exempel rakt upp i sängen en kväll, just när jag var på väg att somna, och tänkte: ”Vem tusan var det Fryksell var nu igen?”) finns det en enorm framåtdriv genom hela boken. Ja, förutom några små snabba sidospår berättelsen tar via tillbakablickar till 1600-talet, Eddas hallucinationer och lite överflödig bakgrundsinformation om nya karaktärer. Just dessa sidospår kastar mig ibland ur berättelsen en aning, men som tur är fångas jag direkt upp igen av Edda när vi är tillbaka hos henne.
Jag älskar Edda. Hennes berättelse, lite väl tyngd som den må vara ibland (sömnsvårigheter, självskadebeteende, och det faktum att hon lever i en värld dominerad av män), bär boken väldigt väl. Jag tycker faktiskt så mycket om henne att jag medan jag läser hoppas att detta ska komma att bli en serie. En snabb googling visar att det mycket riktigt ska bli en trilogi. Hurra! Hoppas hon får lite mer flyt i kommande böcker, för ibland har hon ett sånt oflyt i ”Tre varv motsols” att jag faktiskt morrar lite under tiden jag läser. Lite mindre motvind hade Faxneld kunnat unna henne.
För den som vill dyka djupare i svensk folkloristik kan jag varmt rekommendera ett besök på Institutet för språk och folkminnens hemsida. De har en fantastisk söktjänst och mycket digitaliserat arkivmaterial. Landsmålsarkivet i Uppsala, där Edda (och folkminnesforskaren Ella Odstedt, som är inspirationen till Edda) jobbade, blev senare en del av just Institutet för språk och folkminnen. Här finns många spännande saker att fördjupa sig i.
Mer av Per Faxneld?
Har man någonsin möjligheten att lyssna på Per Faxneld ska man ta den! Jag har läst hans kurs ”Västerländsk esoterism” på Södertörns högskola och varit på hans föreläsning ”Det ockulta Stockholm” på Stockholms stadsmuseum. Både kursen och föreläsningen var OTROLIGA. Har man inte möjlighet att lyssna på honom live, har han skrivit några väldigt bra böcker också: Det ockulta sekelskiftet och Offerträdet. Är man ute efter det mer akademiska spåret är ”Satanic feminism”, Faxnelds avhandling, inget annat än ett mästerverk. Jag läste den i samband med en kurs om satanismens historia. Då lånade jag den på biblioteket och den har stått på min önskelista allt sedan dess.
Men åter till ”Tre varv motsols” – har du minsta intresse för eller känner dig nyfiken på folkminnen och mystik? Läs!
Tycker du om berättelser med modiga kvinnor i huvudrollen? Läs!!
Har du uppskattat Sekelskiftesmorden och Stockholms pärlor? Läs!!!
Sitter du, som jag, på din kammare och drömmer om att en liten go svartkonstbok ska trilla ned i ditt knä? Inte? Bara jag alltså? Ja, men strunt samma, läs ändå! Så får väl jag sitta här själv och vänta på att få en svartkonstbok tillskickad mig.
”Tre varv motsols” av Per Faxneld är spännande, lärorik, snabb och på vissa ställen väldigt rolig. Edda har en vass tunga att avundas och mod att inspireras av.
