Recension: ”Vägen mot Bålberget” av Therese Söderlind

Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Sommaren 2020 åkte jag med familjen till Höga Kusten. När jag la upp en bild på vart vi bodde, i en campingstuga nedanför ett berg, skrev en vän: ”Hoppas det inte är Häxberget ni bor nedanför”. Det tog mig bara tre sekunder att googla Häxberget, men skulle komma att bli en hyperfixering som fortfarande håller i sig. Häxberget. Bålberget. Berget där man den 1 juni 1675 avrättade 71 personer. Två män, fyra pojkar och sextiofem kvinnor. 65 kvinnor, eller var femte kvinna i Torsåkers pastorat.

Min egen väg mot Bålberget

En av dagarna där uppe, tog vi vägen mot Bålberget. Först till Häxmuseet, sedan till Torsåkers kyrka. Och sen tog vi smitvägen upp för Bålberget. Vi hade trots allt barnen med oss och hade vare sig tid eller tålamod för en 7 kilometer lång vandring enkel väg – vilket är just den sträcka de dömda kvinnorna fick gå mot sin avrättning. När de kom upp halshöggs de och sedan brändes de på bål (ja, kvinnorna på 1600-talet alltså, inte mina barn – bäst att vara tydlig). Avrättningen på Bålberget är den i Sverige största dokumenterade massavrättning som skett i fredstid med stöd av gällande lagstiftning. När man tog prover på jorden under 1970-talet, fanns det fortfarande spår av blodet efter massavrättningen.

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Det var en dag som kändes hela vägen in i hjärtat. I hela kroppen. Och jag kunde inte släppa taget. När jag väl kom hem till Stockholm kastade jag mig över alla böcker jag kunde hitta om häxprocesserna i Sverige. En bok som jag ständigt blev rekommenderad var ”Vägen mot Bålberget” av Therése Söderlind. Men det skulle ta mig två år innan jag faktiskt tog mig igenom hela boken.

I boken får vi möta Jacke och hans dotter Veronica. Det är 70-tal och Veronicas mamma har lämnat familjen. Jacke har svårt att kommunicera med sin dotter, men plötsligt vill hon släktforska och behöver hans hjälp. Hon minns historierna som hennes farmor brukade prata om, hur en gammal anmoder till dem vid namn Malin, ska ha blivit anklagad för att ha bolat med djävulen – ja, för att vara häxa. Några 35 år senare, återser vi Malin. Vuxen och fortfarande på jakt efter sina rötter. Kommer hon att hitta Malin?

Vi får möta Malin på 1600-talet. Hon är inlåst i en matkällaren tillsammans med flera andra kvinnor som alla står anklagade för att vara trollkonor. Hon minns sitt liv samtidigt som vi får en liten liten blick in i hur det kanske var, att sitta inlåst tillsammans med andra kvinnor som anklagats av barn, av grannar, av sina äkta makar. Hur de sakteligen börjar inse, att de inte kommer släppas fria.

Slutligen möter vi Olof på ålderns höst. Olof som var ett barn när häxbålet brann i byn. Vad har han på sitt samvete och kan han ge oss de sista trådarna för att vi ska förstå den större berättelsen?

Kompakt mörker med få ljusglimtar

Persongalleriet är relativt stort och tidslinjerna många, men åtskilda. Av bokens fyra delar, flyter vissa bättre än andra för mig att läsa. Olofs del är en av höjdpunkterna, kanske för att den bjuder på några av de få ljusglimtarna. För det är inte många ljusglimtar. Det är ett ganska kompakt mörker rakt igenom. Det är nästan som om mörkret i Malins liv gått i arv genom generationerna. Nå, inte fullt så illa som för Malin, så klart. Men ”Vägen mot Bålberget” är tveklöst en av de tyngsta och jobbigaste böckerna jag har läst. Och konstigt vore det väl annars, då den trots allt tar sin avstamp i en mycket mörk period.

Med nära 600 sidor som bär på tungt och jobbigt innehåll, är detta inte en bok man skojar bort. Letar man efter fiktiva häxor har man kommit fel, detta är en bok om kvinnor som anklagas för trolldom. Det finns ingen magi – bara verklighet. Eller i alla fall en version av hur verkligheten kan ha sett ut.

”Vägen mot Bålberget” tog på krafterna att läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Detta är en bok som kommer spöka för mig länge. Det här är en riktig käftsmäll till bok, som kommer göra dig både arg och ledsen.

Betyg

Karaktärsbyggen
8.7/10
Läsa mer-faktor
8/10
Historisk inblick
9/10
Research
10/10
Totalt
8.9/10
En tung bok om en mörk del av Sveriges historia

Katarina gillar både en pigg feelgood och en dyster dystopi. Hon har poddat om böcker i flera år och ser nu fram emot att gräva ned sig riktigt djupt i bokrecensioner av allt från kiosklitteratur till klassiker.

1 Comments Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Böcker av Lars Kepler
Previous Story

Läs i rätt ordning: Kepler

Next Story

5 böcker om Marilyn Monroe

Don't Miss