Taylor Jenkins Reid har blivit en riktig succéförfattare efter böcker som ”Evelyn Hugos sju äkta män” och ”Daisy Jones & The Six”. Den senare har även blivit omvandlat till en framgångsrik tv-serie. ”Atmosfär” bjuder sina läsare med på en resa, den här gången både tillbaka i tiden och upp i rymden. Boken följer Joan Goodwin. Hon är en ung kvinna som är starkt hängiven sitt arbete som undervisande professor på ett universitet i Kalifornien. Joan har doktorerat i astronomi och varit fascinerad av rymden och stjärnorna ända sedan hon var liten. I slutet av 70-talet öppnar NASA upp för även kvinnor att ansöka för att utbilda sig till astronauter. Och eftersom de specifikt söker forskare bestämmer sig Joan för att ta chansen.
Att Joan Goodwin blir antagen av NASA är ingen spoiler. I ”Atmosfär” hoppar nämligen handlingen i tiden. Vi får både följa Joans utbildningsår, som inleds sommaren 1980, och längre fram hennes uppdrag för NASA som anställd astronaut. Men ”Atmosfär” handlar lika mycket om Joans drömmar om rymden som den handlar om hennes liv på jorden. Joan är en undfallande syster till Barbara, och en extremt hängiven moster till sin systerdotter Frances. Hon kämpar lite med att hitta sin plats bland de andra astronauterna på utbildningen. Och med att bli bättre på att förstå och själv skapa relationer till de omkring henne.
”Atmosfär” lever upp till Taylor Jenkins Reid-förväntningarna
”Atmosfär” känns i vissa avseenden mycket realistisk. Även om det mest pågår i bakgrunden av handlingen så känns skildringen av kvinnors kamp för att tas på allvar som astronauter verklighetstrogen. Men först får jag som läsare brottas med att Joan Goodwin är en sådan supermänniska. Inte bara briljerar hon inom astronomi och matematik. Hon är också en skicklig tekniker och en utmärkt pianist. När det gäller talanger känns Joan nästan lite för perfekt. Å andra sidan är det väl precis den sortens personer som dras till och blir antagna av NASA.
Joan som karaktär balanseras väl av att hon inte alls är lika skicklig när det kommer till relationer och känslor. Där famlar hon snarare blint i mörkret. Men de som förväntar sig en bok om starka relationer av Taylor Jenkins Reid kommer inte bli besvikna på ”Atmosfär”. Även i den här berättelsen finns den stora kärleken. Den tar bara lite tid att hitta, och dyker upp där Joan inte väntade sig den.
Rymden, relationer och kvarstående frågor
”Atmosfär” har ett bra flyt. Handlingen är spännande på ett sätt som gör den svår att lägga ifrån sig. Även om jag ibland, bara ibland, kan känna mig lite trött på upplägget. Det här med att en bok inleds med en spännande scen och sedan backar vi tiden, bara för att långsamt bygga upp till scenen vid redan läst om. Ibland tycker jag att det förtar mer än det adderar till berättelsen.
Jag tycker om att Taylor Jenkins Reid så skickligt blandar saker som funkar med saker som skaver. Relationer som är fina med de som inte håller ihop. Jag uppskattar också att det inte bara är klassiska kärleksförhållanden som får ta upp utrymme. Relationen mellan Joan och hennes syster och systerdotter är riktigt intressanta att läsa om. Här finns också en stor ambition om att berätta om något banbrytande, på flera nivåer.
Men jag tycker att ”Atmosfär” slutar lite för tidigt. När sista sidan är läst sitter jag berörd med tårar i ögonen, och med en massa obesvarade frågor. Om inte Taylor Jenkins Reid brukar jobba med uppföljare så skulle jag gärna önska att det händer nu. För jag vill veta mer om vad som väntar Joan Goodwin i framtiden.
