”Kram, mamma” av Iliana Xander var en av decembers böcker hos Bookie. Just under december var jag faktiskt inte sugen på någon av Bookie-böckerna, så jag beställde ingen. Men när jag satt och virkade på en filt i soffan härom kvällen och skulle stoppa in en ljudbok i öronen, föll valet på just ”Kram, mamma”.
En mamma dör och en skruvad familj framträder
Mackenzie Caspers mamma har dött och hon vet inte riktigt hur hon ska ställa sig till det. Hennes mamma, bästsäljande författaren Elizabeth (som går under författarnamnet E.V Range), har alltid haft en ganska sval inställning till sin dotter och Mackenzie känner att hon alltid stått i skuggan av sin mor. Medan fansen sörjer, får Mackenzie ett mystiskt brev. Det innehåller sidor från hennes mammas dagbok och ett kort meddelande: Mackenzie Casper har alltid levt i skuggan av sin berömda mamma Elizabeth, en bästsäljande författare vars mörka och skruvade spänningsromaner gett henne fans över hela världen. När Elizabeth plötsligt och oväntat avlider till följd av en tragisk olycka i hemmet sörjer fansen, men Mackenzie själv får anledning att undra vad som egentligen hände tänk om det inte var en olycka?
Kort efter begravningen dyker ett brev upp, innehållande sidor från mammans dagbok. Avsändaren har bara lämnat ett kort meddelande: Vill du veta en hemlighet? Kram, mamma
Viral bok som faktiskt levererar överraskningar in i det sista
”Kram, mamma” är en bok som BookTok har pratat sig varm om. Det är lätt att förstå varför den fått fans. Här har vi nämligen en snabb thriller med många snabba svängar, som gjord för att få oss läsare på villovägar. Men lyckas den med det då?
Nja. Jag ska inte säga att jag listade ut allt, men de stora dragen hade jag klara för mig lagom till del två av boken. Förtog det spänningen? Nej, inte direkt. För även om man misstänker att man listat ut en bok, finns det ju fortfarande en sorts spänning i att se om man hade rätt eller inte. Eftersom man kastas omkring en hel del i ”Kram, mamma” var jag faktiskt inte övertygad om mina teser hela tiden, men i slutändan visade det sig att jag hade haft rätt i mycket. Med det sagt tog det sista kapitlet och epilogen mig lite på sängen. Ja, in i det sista skruvas det lite på denna berättelse och det uppskattar jag verkligen. Det innebär att läsningen aldrig blir tråkig.
Ibland kan jag bli lite uttråkad av thrillers som försöker att vrida och skruva allt för mycket på en berättelse, men ”Kram, mamma” hade ett högt underhållningsvärde. Kommer jag minnas den när jag ska sammanfatta läsåret 2026? Kanske inte. Men just nu känner jag mig precis så där lagom upprymd som man ska känna sig efter en bok med spännande upplösning.
