Vissa böcker kommer och går, andra berättelser består. ”Crying in H Mart” av Michelle Zauner är en bok som klamrat sig fast i trendtoppen i flera år. Jag förstår varför. Det har gått mer än tre år sedan jag läste den, och ändå tänker jag fortfarande på ”Crying in H Mart” med jämna mellanrum.
En sorgesång och kärleksförklaring
I ”Crying in H Mart” skildrar Michelle Zauner sin mammas död och den identitetskris som följer, i en gripande memoar om sorg, mat och tillhörighet. När hennes koreanskfödda mamma diagnostiseras med cancer förändras allt för Michelle. Hon har länge brottats med att balansera sin koreanska och amerikanska bakgrund. Genom återblickar på barndomen, kulturkrockar, tonårsuppror och smakminnen från koreansk mat växer ett porträtt fram av en komplicerad men kärleksfull mor–dotter-relation.
Boken är både en sorgesång över en förälder och en hyllning till den kultur som höll dem samman. H Mart, den koreansk-amerikanska matbutiken, blir en symbolisk plats för både förlust och återkoppling. ”Crying in H Mart” av Michelle Zauner är en intim, ärlig och vackert skriven berättelse om att försöka hålla fast vid någon, och sig själv, genom det som återstår när orden inte längre räcker och en förälder inte längre lever.
Starkt om relationen mellan dotter och mor
Det som stannade kvar starkast hos mig var hur Michelle berättar om sin mamma. Hon helgonförklarar henne aldrig och skriver inte fram henne som en perfekt förebild. Genom hela boken förblir hennes mamma en människa – sträng, kärleksfull och ofta svår att nå fram till. Det är just det som gör sorgen så stark: hon sörjer inte bara att hennes mamma är borta, utan allt de aldrig riktigt hann reda ut. Säkert en känsla som de allra flesta drabbas av när de förlorar sina föräldrar.
Jag uppskattar hur boken skildrar relationen mellan mor och dotter utan att försöka göra den snyggare än vad den är. Det är långt ifrån den perfekta bilden av mor/dotter-relation som vi kan se i serier som Gilmore Girls. Här finns absolut kärlek, men också skav, krav, missförstånd och tystnad. Det är antagligen detta som gör att så många har kunnat känna igen sig i ”Crying in H Mart”.
Och så maten maten. Jag blev både hungrig och rörd. Alla rätter Michelle beskriver som blir ett sätt att minnas, att hålla fast. Det är fint hur mat kan vara ett uttryck i sig när det orden inte riktigt räcker till. Jag tänkte mycket på min egen familj när jag läste – hur vissa smaker är som att trycka på en minnesknapp i hjärtat. Det är svårt att inte fundera över vilka smaker mina barn kommer förknippa med mig när jag inte längre finns?
Crying in H Mart som film – ett pausat projekt
Det har pratats länge om att ”Crying in H Mart” ska bli film – Michelle Zauner har själv arbetat med manuset. Men just nu verkar projektet ha pausats. I en intervju tidigare i år sa hon att hon att projektet av olika anledningar ligger på is medan hon fokuserar på andra kreativa projekt som sin musik.
