“Pestblommor” av Mats Strandberg sticker ut lite jämfört med hans tidigare böcker. Inte för att den riktar sig till 12-15-åringar – Strandberg har nog täckt in de flesta åldersgrupper, inklusive vuxna, vid det här laget. Det är tiden som boken utspelar sig i som sticker ut. Vanligtvis befinner vi oss i nutid eller en nära framtid tillsammans med Mats. Men här transporteras vi tillbaka tilll 1710 där vi kastas in i en pesthärjad huvudstad.
Målande om pestens sjukdomsförlopp
Magdalena och hennes lillasyster Ebba förlorar sin mamma som insjuknar i pesten. Har man någonsin funderat på hur pesten såg ut eller kändes, gör Strandberg ett utmärkt jobb då han beskriver smärtan och det snabba förloppet som pesten bjöd. Det är äckligt och bildligt och jag känner nästan lukten av sjukdomen på samma sätt som man kunde känna lukten av bränt hår och kött i böckerna av Niklas Natt och Dag. Jag kan se deras sjuka mamma framför mig som när hon väsandes sträcker sig efter Magdalena i ett desperat försök att få vara nära sitt barn en sista stund. Mamman dör, naturligtvis. Deras pappa, rädd för att barnen ska insjukna om de stannar i Stockholm, skickar dem till Svartdamm slott där barnens moster bor.
En moster och präst som ska lära barnen att bli goda kristna
Moster Katarina, är en strikt religiös och känslokall person. Hon låser snabbt in barnen på rummet i en utdragen karantän. Deras enda kontakt med andra är när de får mat inburen och när deras potta töms. Men trots isoleringen, är det tydligt att något inte står rätt till i huset. Som Katarinas sjuka styvson: om han är sängliggande, hur kommer det sig då att Ebba och Magdalena kan höra hans steg om nätterna? Och prästen, som till en början verkar charmerande, varför tittar han så mörkt på Magdalena?
Kyrkan och kristendomen har 1710 inte lagt särskilt mycket tid mellan sig och häxprocesserna. Det har bara gått 4 år sedan den sista kvinnan dömdes för trolldom och halshöggs (1704 i Eskilstuna). Detta märks tydligt i hur både Katarina och prästen talar om synd, hor och att förledas av djävulen.
Gotisk berättelse som för tankarna till Gripe
“Pestblommor” är en gotisk spökhistoria för unga där det, som vanligt, alltid är människan som är det värsta monsret. Boken riktar sig till 12-15-åringar. Med mina egna barn som referens här, skulle jag säga att den borde fungera från 10. Men självklart kommer även äldre läsare att uppskatta ’Pestblommor’ – kanske främst vi vuxna som gillar spökhistorier som riktar sig till yngre. Mina tankar leder mig till Maria Gripe, men med en berättelse som utspelar sig i en helt annan era, som dessutom barn i den här åldern har hunnit läsa en hel del om i skolan.
En gotisk liten karamell för långt fler än bara den tilltänkta åldersgruppen – det tackar jag aldrig nej till!
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
