När flera personer vars boksmak stämmer rätt väl överens med min, tipsade om ”Sameproblemet” av Kathrine Nedrejord, var jag inte sen att trycka på play i min ljudboksapp. Det borde jag inte ha gjort. Jag borde istället ha marscherat till närmaste bokhandel för att köpa ett tryckt exemplar på grund av jäklar i min lilla låda vilken bok! Med det sagt: den är fantastiskt bra inläst av Patricia Fjellgren, så lyssna på den också.
Tillbaka till Sápmi
Marie Engmo bor i Frankrike och har nyligen fött sitt första barn. Hon väntar på besked från en förläggare till vilken hon skickat ett utkast av sin första bok. Det kommer, just när Marie känner sig som mest tillintetgjort på barnavårdscentralen. Förläggaren gillar inte utkastet. Hon undrar till och med varför Marie ens skrivit det. I samma veva dör Maries mormor, hennes áhkku. Det är dags att återvända till familjen i Sápmi. Längs vägen tänker hon tillbaka på sin uppväxt som same i ett land som gjort allt för att förneka henne en kultur, ett språk och en historia. Samtidigt tänker hon på áhkku och kampen kvinnorna i hennes släkt fört. Och så förstår hon: det är detta hon borde skriva om, måste skriva om, plötsligt skriver om på baksidan av andra papper och kvitton.
En rak och ärlig text som inte släpper taget
Ilska, tvivel, stolthet, kärlek: ”Sameproblemet” har allt. Det är en helt fantastisk bok och medan jag lyssnade på den, hörde jag mig själv upprepa meningar högt, som för att minnas dem. Mitt minne är dock som ett såll. Det har det alltid varit. Det sorterar omedelbart bort saker jag gärna skulle vilja minnas (men be mig gärna sjunga denna 90-talsdänga, den minns min arma hjärna vartenda ord av). Så hur råder man bäst bot på detta? Genom att köpa ett eget exemplar av boken, naturligtvis, precis som jag gjorde med Hekate för ett tag sedan.
En titel med flera lager
En av de saker jag tror jag uppskattar allra mest med ”Sameproblemet” är hur rakt och ärligt Nedrejord skriver. Hon lindar inte in att detta är en bok med ett politiskt budskap. Varför skulle hon? Hon skriver så oerhört pricksäkert om utanförskap, hur de nordiska staterna gjort sitt yttersta för att radera språk, minnen, kultur och sammanhang. Ja, gjort sitt yttersta för att utplåna ett helt folk. Det är också här titeln öppnar sig. ”Sameproblemet” syftar inte bara på hur staterna förtryckt och sett på samer: som ett problem som ska lösas, slipas bort, assimileras. Det handlar också om blicken som riktas mot det samiska, om staternas ihärdiga ovilja att se, förstå och erkänna. Och det handlar om Maries egna känslor: hur lever man med en identitet som andra har försökt definiera åt en? Som andra har begränsat och misstänkliggjort?
Utrustar mig som läsare
Jag upplever att Nedrejord genom sin bok utrustar mig som läsare. Hennes formuleringar och tankegångar stannar kvar och jag tänker mig att de kommer gå att plocka fram i många sammanhang. Som svar och som motstånd. ”Sameproblemet” av Kathrine Nedrejord är en helt fantastisk bok och jag är säker på att den kommer toppa mina lista över favoriter i många år framöver.
