När ”Rent hus” av Alia Trabucco Zerán kom ut på svenska i januari var det många som basunerade ut att årets bästa bok redan var här. ”Rent hus” är inte Alia Trabucco Zeráns första bok, men det är hennes första bok att översättas till svenska. Översättningen av Hanna Nordenhök har fått idel beröm. Själv kan jag inte spanska och har ingen möjlighet att jämföra. Men nog flyter språket vackert och precist och den klaustrofobiska känsla, som jag är säker på att Alia Trabucco Zerán eftersträvat, finns utan tvekan kvar.
Rent hus av Alia Trabucco Zerán är en mästerlig skildring av klass
När medelåldern närmar sig, bestämmer sig Estela för att lämna sin regniga och fattiga hemby i södra Chile. Hon far till varma Santiago, där hon tar ett jobb som hembiträde. Tjänsten utannonseras på följande sätt: ”Hembiträde sökes med presentabelt yttre”. Estela får jobbet. Hon har egentligen inte tänkt sig att bli långvarig. Hon ska spara ihop lite pengar och sedan åka tillbaka hem. Väl hemma ska hon lägga sina nya rikedomar på att renovera moderns hus. Kanske göra en tillbyggad. Ta ett jobb på fiskefabriken och leva sitt liv i stillhet.
Men man blir inte rik som hembiträde och tiden går. När hon tar sin anställning, är hennes husmoder gravid. Men när vi först får möta Estela är det genom en dörr som leder till en fängelsecell. På andra sidan dörren sitter Estela och berättar sin historia som leder fram till det oundvikliga slutet: när hon hittar familjens dotter död. Då har barnet hunnit bli sju år. Redan från första sidan vet vi som läsare att det är på det här sättet det kommer sluta. Men ändå blir boken inte långtråkig – även om jag har svårt att tro att detta kommer vara årets bästa bok. Faktum är att jag tyckte den var okej, men kanske inte så mycket mer.
Spännande om det unika förhållandet mellan hjälpen och arbetsgivaren
Det mest intressanta i ”Rent hus” av Alia Trabucco Zerán är skildringen av klassskillnaderna i Chile. Man ska dock inte lura sig att tro att dessa klasskillnader är något unikt för Chile. Kanske är det svårt att förstå dynamiken mellan tjänstefolk och herrskap om man själv aldrig befunnit sig i rollen som tjänstefolk. Det har jag! Två gånger faktiskt. När man dessutom är inneboende hos sin arbetsgivare, på det sätt som Estela är, uppstår en ganska unik beroendeställning. Jag upplevde denna som ganska obehaglig, både i boken och i min egen verklighet. För å ena sidan skapar du en relation till din arbetsgivare och börjar bry dig om dem på ett personligt plan, då kanske främst barnen du tar hand om. Men samtidigt är du beroende av deras gillande och uppskattning för att du ska fortsätta få lön och behålla taket över ditt huvud.
Alia Trabucco Zerán beskriver just dessa motsättningar med exakt fingertoppskänsla. På ytan är det lätt att ställa sig frågan: varför slutar inte Estela som hembiträde hos denna familj? Dottern är ärligt talat ett ganska besvärligt barn. Men det är inte så enkelt. Estela har varit en del av familjen i många år. Hon har varit med sedan barnet föddes. När barnet dör, riskerar hon (enligt Estelas berättelse) sitt eget liv i hoppet om att kunna rädda barnet. Det finns känslor och samtidigt befinner sig Estela alltid i en utsatt situation, trots att familjen som hon jobbar för, på det stora hela, får anses erbjuda ganska dugliga arbetsförhållande eftersom ju allt är relativt.
”Rent hus” är en läsvärd bok. Den är spännande, men bjuder heller inte på något överväldigande tydligt svar på de frågor som uppstår hos mig som läsare. Samtidigt är det hypnotisk läsning trots att tempot ibland lämnar lite att önska. Men är den årets bästa bok? Nej, inte i min bokhylla.
