Jag läser inte om böcker jätteofta, det ska erkännas. Jag tror att den bok jag läst om flest gånger är ”13 år” av Judy Blume, som jag älskade när jag var runt 10-11 år. Men alldeles nyligen läste jag om ”Expeditionen: Min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Första gången jag läste, eller lyssnade på den, var tillsammans med min man under en road trip 2017. Vi tyckte om den väldigt mycket båda två och sedan dess har jag tipsat alla jag kan om den. Jag plockade till och med upp den från vårt lokala bokskåp och gav den till Anna för något år sedan:
Omläsning av ”Expeditionen: Min kärlekshistoria” av Bea Uusma
Sedan jag plockade upp boken ur skåpet och lämnade den vidare, har jag titt som tätt tänkt att jag skulle vilja läsa om ”Expeditionen”. Den här gången läste jag den i tryckt form, första gången lyssnade jag på den. Båda sätt är utmärkta. Uusma har själv läst in boken och det med den äran. Det enda som saknas när man lyssnar, är bildmaterialet som finns med i boken. Materialet finns visserligen samlat på en tillhörande sajt, men när jag lyssnar på ljudbok gör jag det för att jag har händerna upptagna med annat – så det blev aldrig så att jag klickade mig dit och tittade. I boken får man det presenterat, och det är ju alltid en härlig bonus.
I ”Expeditionen: Min kärlekshistoria” tillåter sig Bea Uusma att helt hänge sig åt sin besatthet: Andrés polarexpedition. Detta gör hon på ett så brinnande, innerligt och spännande sätt, att hon vann Augustpriset för boken. Hon vann även läsarna, för alla jag har pratat med om den här boken under åren, och det är många, har tyckt lika mycket om den som jag gör. Att få uppleva den karga miljön i Arktis genom Uusma känns som en ära. Som att man blivit inbjuden till ett litet exklusivt polarsällskap. Boken både läser och lyssnar man på i ett nafs. När jag tänker efter så är det faktiskt en perfekt bok att mysa med i hängmattan (om man har en sådan, det har inte jag) en mjuk och oplanerad dag i sommar. Gör det. Ni kommer inte ångra er!
