”Din tid kommer” är en svensk deckare som spelar i en högre liga än de flesta andra svenska deckare. Jag har inte tidigare läst något annat av Carl-Johan Vallgren. Men jag känner förstås till att han år 2002 vann Augustpriset för Bästa skönlittera bok med sin roman ”Den vidunderliga kärlekens historia”. Vet man det har man troligen höga förväntningar. Men ”Din tid kommer” bjöd på en större upplevelse än jag alls hade förväntat mig.
På ytan är ”Din tid kommer” en klassisk deckare, där vi följer ett par poliser i Falkenberg med närområde när de försöker lösa vad som först verkar vara ett oförklarligt mord. Kroppen efter en ung kvinna hittas utmärglad i en flod, men det blir snabbt tydligt att det kommer bli svårt att få reda på vare sig vem hon är eller vem som dödade henne. Och snart därefter utvecklas mordutredningen med ett dramatiskt försvinnande. Störst fokus ligger på kommissarie Björling. Han är en erfaren utredare som tappar greppet om allt när hans egen dotter aldrig kommer tillbaka hem efter en campingtur hon i hemlighet åkt iväg på tillsammans med sin pojkvän.
Spännande bok med oväntat stark skildring av sorg
En grundförutsättning för bokens handling är Björlings sorg. Hans fru har relativt nyligen gått bort i cancer. Själv kämpar han med att vilja omfamna sorgens mörker och att vilja ta sig ut ur det. Om inte annat så för hans dotter skull. En ensam, sörjande polis är inget unikt grepp i en deckare. Ibland kan jag känna mig lite trött på upplägget. Att en spänningsroman alltid måste ha en huvudperson som befinner sig på gränsen till sammanbrott för att det ska bli spännande?
Men ”Din tid kommer” är annorlunda. Björlings sorg är annorlunda. Det har med andra böcker hänt att jag skummat mig igenom liknande skildringar. Den här gången växte sig varje ord samman till en klump i halsen. Björlings saknad efter frun Maria är så rå att det öppna såret hennes bortgång orsakat känns smittsam. Sorgen rinner ut från sidorna på mig som läser. Och trots att den tar sig en del till synes extrema uttryck så känns den alltid förankrad. Först när jag läst ut boken och gör en snabb googling förstår jag varför Carl-Johan Vallgren kan beskriva förlust på ett så fruktansvärt påtagligt sätt.
”Din tid kommer” är utan tvekan bästa deckaren hittills i år
Det som först fick mig att fastna för ”Din tid kommer” var ärligt talat att titeln är ett låtcitat från en Håkan Hellström-låt. Det var min koppling till de tre orden i alla fall. Någon särskild anknytning till Håkan återkommer dock inte i boken. Däremot blir jag nyfiken på Carl-Johan Vallgrens förhållande till Gotland. Det är inte ofta jag ser min favoritplats på jorden, Fårösund, namedroppas inom litteraturen.
Den som kommer stanna hos mig, är både en riktigt stark deckare men framför allt en otroligt gripande skildring av livet efter en närståendes död. Men även utan sorgen hade ”Din tid kommer” stått stark. Händelseförvecklingarna är smarta. Jag tror jag förstått hur allt ligger till, men det har jag inte. Och sen listar jag ut det, men kollras ändå bort. Och hela tiden är handlingen så spännande att jag bokstavligt talat inte kunde lägga boken ifrån mig, utan läser den i en sittning. Ska man läsa någon svensk deckare utgiven 2024, så ska man läsa ”Din tid kommer” av Carl-Johan Vallgren.
För mig är Vallgrens bok ingen deckare utan en roman där ett (1?) mord begås. Men det kanske beror på att jag troligtvis lider av fördomar mot genren ”deckare”. Jag har bara läst ungefär hälften än, så mycket mer kommer att hända, så klart.
Vallgren är en fantastisk författare. Tycker mycket om hans språk. En av Sveriges bästa.
Det du skrev om att boken handlar om sorg, Björlings sorg efter hustruns bortgång. Det tror jag stämmer. Men jag tycker att även berättelsen om Johanna är en skildring av sorg, sorg över uppväxten med en alkoholiserad mamma, tonåren med allt svårt hon var med om och ett övergrepp som jag tror händer (men vet inte än).
En bok som jag läste före Vallgrens Din tid kommer och som också (enbart) handlar om en kvinna som blir kidnappad är Den tysta gästen av Clémence Michallon. Den var fantastisk. Smart upplagd. Plågsam att läsa men samtidigt otroligt spännande. Kan jag rekommendera om du inte har läst redan.
Hej Ethel, och tack för din kommentar! Håller helt med om Vallgrens kvaliteter som författare.
En recension av ”Den tysta gästen”finns här på Bläddrat, tyvärr blev jag rätt besviken på slutet: https://bladdrat.se/recension-den-tysta-gasten-av-clemence-michallon/