Som första bok 2026 bestämde jag mig för att dyka in i en av de senaste årens stora bästsäljare. ”Hembiträdet” (engelsk titel: ”The Housemaid”) av Freida McFadden låg inte bara på New York Times-bästsäljarlista i 130 (!!!) veckor på raken (!!!), när den släpptes i Sverige 2024 hade den redan sålt i 10 miljoner exemplar runt om i världen. Nu har den blivit film och går upp på bio i Sverige den 16 januari.
Villkorligt frigiven och på jakt efter ett jobb
Millie har nyligen avtjänat ett tio år långt fängelsestraff och är sedan en tid tillbaka villkorligt frigiven. Hon letar efter jobb, men att ha ett brottsregister i ett land där det görs en bakgrundskoll för alla sorters tjänster, gör det minst sagt knepigt att vara jobbsökande. Millie har precis förlorat ett jobb, vilket har lett till att hon bor i sin bil. När hon söker en tjänst som hembiträde hos familjen Winchester, klickar hon direkt med frun i huset: Nina. Och mot alla odds får hon jobbet. I tjänsten ingår ett litet litet vindsrum. Så pass litet att det känns trångt även för någon som bott i sin bil. Men lönen är bra och Millie bestämmer sig för att göra sitt allra bästa, för jobb växer som sagt inte på träd.
Men något är inte riktigt som det ska vara i Winchester-familjen. Nina beter sig minst sagt märkligt, och verkar göra sitt allra bästa för att grisa ned i huset. Hon ljuger, uppför sig helt irrationellt och har kraftiga humörsvängningar. Millie kan inte tro annat än att Nina är galen. På riktigt. Och snart börjar Millie oroa sig för sin egen säkerhet.
Höga förväntningar som inte riktigt infrias
Jag hade höga förväntningar på ”Hembiträdet”. Höga betyg på Goodreads, bra recensioner av såväl recensenter som bookfluencers. Tyvärr kände jag att den saknade något, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Det är en fartfylld berättelse med flera twists, och kanske är det just i tempot som jag hittar mina reservationer. Tempot gör att jag upplever karaktärerna väldigt ytliga: det blir svart eller vit och helt utan utrymme för gråskala. De dumma är väldigt väldigt dumma, och de snälla… eller nej, det finns faktiskt inte direkt några snälla karaktärer i denna berättelse. Faktum är att jag har svårt att känna särskilt mycket för någon alls av dem, och ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att det beror på att jag aldrig får lära känna dem på djupet.
Jag är inte ett fan av benämningen ”popcornthriller”, men jag är ändå benägen att placera ”Hembidrädet” i popcorngenren. Det är en snabbläst bok där tempot känns viktigare än karaktärsbygget. Jag läste den på en dag, så den fångade mig uppenbarligen. Men är det en bok jag kommer minnas i det långa loppet? Det har jag väldigt svårt att tro.
Läs i rätt ordning: böckerna om ”Hembiträdet”
Det finns (än så länge) tre delar i bokserien om hembiträdet och de ska läsas i ordning.
- ”Hembiträdet” (engelsk titel: The Housemaid)
- ”Hembiträdets hemlighet” (engelsk titel: The Housemaid’s Secret)
- ”Hembiträdet ser dig” (engelsk titel: The Housemaid is watching)
