En av de första recensionerna vi skrev här på Bläddrat var av Linda Segtnans debut ”Åttonde huset”. Det var i september 2022 och jag tänker fortfarande på den med jämna mellanrum. Det är ett gott betyg ska ni veta, när en bok fastnar på detta sätt i en nonstick-hjärna som min. Jag blev därför oerhört peppad när jag i somras såg att Segtnan hade en ny bok på gång: Fiskaren. Jag fick sedan möjlighet att läsa manuset innan det gick till tryck, och det var omedelbar kärlek.
Ensamhet, utsatthet och olika versioner av verkligheten
Jägmästarhustrun Magdalena Grip anländer tillsammans med maken Johan till sitt deras nya hem Helö gård i Småland i den bistraste och mörkaste vintern. Huset är omgiven av skog. Mörk skog. I huset bor redan den tyske bokhållaren Becker och jungfrun Annie. Jungfrun Annie och folk i samhället, påstår att det spökar på Helö. Pratet om spöken väcker minnen hos Magdalena, absoluta inga bra minnen. Snart hörs knackningar om nätterna på dörren och i väggarna. Magdalena börjar se saker, samtidigt som hon känner sig mer och mer isolerad. Vem kan hon lita på? Vad är på låtsas, vad är inbillat, vad är på riktigt? För att försöka förstå, vänder sig Magdalena och Johan till både andeutdrivare och psykoanalytiker. Men kan man någonsin förstå saker som verkar omöjliga?
Att om och om igen bli sviken av män
Jag kände så oerhört starkt för Magdalena när jag läste ”Fiskaren”. Hon mår dåligt och männen i hennes omgivning gör verkligen ingenting alls för att hjälpa henne på riktigt. Tvärtom. Maken isolerar henne. Psykoanalytikern ser möjlighet till ära och berömmelse. Vännerna hemma i stan pratar om henne men helst inte med henne.
Som läsare förstår jag snart att Magdalena inte mår bra, och att hennes mående påverkar hur hon upplever verkligheten. Men är det kanske inte också så att hennes mående öppnar upp för en annan verklighet, som inte nödvändigtvis är fel, även om den inte upplevas på samma sätt av männen runt henne. Varför väger Magdalenas verklighet inte lika tungt som männens tolkning av den? Och hur definierar man ens vad som är verkligt och inte? Detta är teman som Segtnan utforskar i ”Fiskaren”.
Sakteliga nystas Magdalenas bakgrund och ursprungstrauma upp för oss som läsare. Det är till slut svårt att inte ställa sig frågan om Magdalenas verklighet verkligen är mindre sann bara för att männen runt henne stämplat henne som hysterisk och känslig?
Gotisk stämning med perfekt doftsättning
”Fiskaren” är har en utsökt gotisk stämning där huset får spela en mycket stor roll. Jag älskar när hus blir som en egen karaktär i en berättelse, något som exempelvis Shirley Jackson är mästerlig på. Även Linda Segtnan gör detta med sann finess. Jag känner huset i mig när jag läser boken. Ser det framför mig och kan helt orientera mig i det, något som inte alltid är givet när ett hus skrivs fram på det här sättet. Men jag har planlösningen helt klar för mig och känner nästan lukten av huset. Hör varenda knakande golvbräda, känner draget vid fönstren och ryser vid tanken på knackningar i mörkret.
På tal om dofter. Linda Segtnan är en parfymfantast. Detta märks verkligen när man läser ”Fiskaren”. Dofterna beskrivs så tydligt att de verkligen går att förnimma. Vet du hur dyvelsträck luktar? Det kommer du veta efter du läst ”Fiskaren”. Jag har en liten behållare med dyvelsträck hemma, visste (tyvärr) redan. Om man säger så här: det finns en anledning att växten kallas djävulens träck, alltså djävulens avföring. You do the math! Det är sådana här detaljer, både när det gäller dofter och berättelsen i övrigt som gör att ”Fiskaren”, utöver att vara en krypande obehaglig och samtidigt sorglig berättelse, också är som en liten skattjakt för mig. Det finns så många små detaljer att fördjupa sig vidare i om man vill. Men gör dig då en tjänst: skriv upp vid sidan av och researcha vidare sen. Börja inte fippla med mobilen under tiden du läser.
”Fiskaren” förtjänar fullt fokus och ger man den det, belönas man som läsare med fullkomligt uppslukande läsning som ömsom ger kalla kårar och ömsom en ledsen klump i halsen. Utsökt språk, vackert skrivna karaktärer och oemotståndliga stråk av esoterism, ”Fiskaren” och Magdalena kommer leva kvar i mig på samma sätt som ”Åttonde huset” och Birgitta har fått göra.
