”Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige” av Bonnie Clementsson är en av de sex böcker som har nominerats i kategorin bästa svenska fackbok inför Augustpriset 2024. Under oktober och november är vi ambassadörer för Augustpriset och fackböckerna. Detta innebär att vi bland annat kommer läsa samtliga 6 nomineringar. Låt oss nu djupdyka ned bland tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige.
Vad handlar ”Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige” om?
”Fängslade öden” av Bonnie Clementsson tar oss tillbaka till 1800-talets Sverige och in i livet hos sjutton straffångar, däribland den unge Nicolaus Magnus Söderman som dömdes till livstid för sina brott. Historikern Clementsson använder fångarnas egna självbiografier för att skapa en fängslande bild av deras resa – från barndom till kriminalitet och, för vissa, ett tragiskt slut. Genom dessa berättelser får vi en inblick i det tidiga rättsväsendet och samhällets syn på brott och straff. Clementsson lyfter inte bara fram deras brott utan även deras drömmar, kärlekar och sorger, vilket gör det till en allmänmänsklig skildring om både individens och samhällets roll i kriminalitetens skuggvärld.
Katarinas tankar
Jag var på ett författarsamtal med Ebba Witt Brattström för någon månad sedan där hon kallade sig själv för en arkivråtta. En arkivråtta är en person som gillar att tillbringa tid i och gräva i arkiv. Jag är också en arkivråtta. Innan jag blev skribent jobbade jag som arkivarie och registrator i många år på Regeringskansliet och trots att jag slutade, tog jag en fil. kand i arkiv- och informationsvetenskap på distans på min fritid. Varför? För att jag älskar arkiv. Jag tror att även Bonnie Clementsson är en arkivråtta, för en sådan här bok skrivs inte av någon som inte tycker om att dyka djupt ned i arkivens ljuvliga (men ofta rätt frustrerande) värld.
”Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige” är ett omfattande verk som låter läsaren följa sjutton olika straffångar med avstamp i deras självbiografier. Självbiografierna som Clementsson utgått från skrevs av fångarna på förfrågan av Carl Fredrik Ridderstad (journalist, författare och politiker). Hans avsikt var att skriva en roman om Stockholms undre värld och besökte fängelser och rättegångar för att lära sig om kriminellas liv och villkor. Han bad ett antal fångar skriva ned sina levnadshistorier. Detta material omfattade till slut nästan 1000 handskrivna sidor och det alltså dessa som Clementsson haft som grund för sin bok.
Med hjälp av dessa levnadshistorier, tar Bonnie Clementsson med oss läsare på fångarnas resa genom livet: från barndom till livstidsdom och ibland hela vägen till dödsbädden. Det är en minst sagt imponerande bok och det är svårt att inte wow:as av det arbete som uppenbarligen ligger bakom den.
Personligen blir jag, som den arkivråtta jag alltså är, extra förtjust i appendixet som de sista 60 sidorna av boken består av. Här kan vi läsa strafffångarnas levnadsbeskrivningar och ta del av referenser till det omfattande källmaterial som Bonnie Clementsson använt sig av. Detta, mina vänner, är något av en helig graal för en person som går igång på blotta omnämnandet av arkiv.
Annas tankar
”Fängslade öden” bjuder på en riktig djupdykning i historien. Med undertiteln ”Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige” är det lätt att vilja dra en parallell till modern true crime. Och visst bjuder Bonnie Clementsson på rikligt med brottsskildringar, även om vissa asapekter av brotten ibland är av en typ vi sällan hör talas om idag. Men framför allt är det här en bok som skildrar människor, och hur människoöden ofta är en tydlig spegling av hur tidens samhälle är konstruerat. Clementsson påtalar detta i sitt efterord, där hon skriver att historia för henne inte handlar ”om kungar och krig utan om vad det innebär att vara människa” (s 319).
Det här är en bok som väcker tankar som sträcker sig längre än till de enskilda livsöden som skildras. Jag funderar mycket på barndomens betydelse. Redan tidigt i ”Fängslade öden” slår Clementsson fast att de flesta fångarna som nedtecknat sina livsöden anger att de haft en normal barndom. Men med den kontext boken erbjuder, så förstår man som läsare snabbt att vad som då var normalt för barn i Sverige, skulle idag beskrivas som en absolut mardröm. Och de av fångarna som hade en dålig barndom, blev misshandlade halvt till döds av de personer som egentligen borde ha stått för tryggheten och kärlek i deras liv.
”Fängslade öden” är en relativt tung läsning. Ämnet är intressant och det är uppenbart att författaren haft mycket data att basera sina sammanställningar på. Ofta skildras de olika fångarnas likartade erfarenheter enligt olika teman. Men i bokens appendix gör Bonnie Clementsson en sammanställning av varje fånge, och tillfogar även sitt eget omdöme. Med tanke på hur mycket tid författaren ägnat åt boken så är det kanske detta omdöme som är mest intressant att läsa, för vem i nutid känner dem bättre?
Vem borde läsa ”Fängslade öden – Tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige”?
Med sina nära 400 sidor krävs det eventuellt ett specialintresse för 1800-talet, fångar, brott och straff eller Sveriges historia för att mäkta att ta sig igenom denna omfattande och faktarika bok. Har man tyckt om de senaste böckerna av Katarina Wennstam och Ruth Kvarnström-Jones som utspelar sig kring sekelskiftet, så adderar denna bok ett intressant perspektiv till livsförhållandena och samhället överlag under 1800-talet.
