”Berätta allt” är den åttonde boken av Elizabeth Strout att ges ut på svenska, och den är lisa för själen. Särskilt för den som redan är bekant med Strouts litterära värld. ”Berätta allt” omfattar nämligen inte bara redan bekanta karaktärer som Olive Kitteridge och Lucy Barton. Boken låter dem dessutom interagera med varandra. Men den inkluderar även andra för Strouts läsare bekanta personer.
Hela berättelsen äger rum i den lilla staden Crosby, lokaliserade i Main på USA:s östkust. Bob Burgess är advokat, tillika nära vän till Lucy Barton. Barton är författaren som flyttade från livliga centrala New York till lantliga Maine med sin exmake William under pandemin. Och sedan blev de kvar där.
På ett äldreboende i stan bor Olive Kitteridge. Hennes närmsta vän är så gammal att hon behöver mer vård. Olive bjuder därför in Lucy till sig som en till person att få berätta berättelser för. Det handlar inte om sagor. Istället utbyter de två kvinnorna berättelser om livet, sina egna och andras.
När en dam i trakten försvinner misstänker alla hennes udda son för att ha tagit liv henne. Bob Burgess tar sig an fallet. Han växlar arbetet med sin lite skakiga relation till frun, samt med de långa promenaderna med djupa samtal med Lucy Barton.
Elizabeth Strout är mästerlig på att skildra känslor och relationer
När man försöker att kortfattat beskriva handlingen i ”Berätta allt” så låter det minst sagt rörigt. Men när man läser boken så är det nästan som att man sida för sida får leva ett annat liv än sitt eget. Strout skildrar de olika personer så realistiskt, men ändå i något slags sagolikt skimmer, att jag ofta kommer på mig själv med tanken att boken är en biografi. Såväl Lucy och Olive, som Bob och andra mindre karaktärer, byggs upp av sina åsikter, känslor, drömmar och sitt förflutna på ett sätt som skapar det närmsta en bok i mitt tycke kan komma riktiga människor.
Man behöver inte vara en äldre amerikan bosatt i Maine för att hitta berättelser att relatera till. Jag förvånas hela tiden av hur mycket jag känner igen mig i. Tankar om åldrande, om familjekonstellationer, om att ha bestämda åsikter och om att avvika från dem. Det finns så mycket i ”Berätta allt” att ta till sig av. Jag blir både road och berörd. Trots att det är så många karaktärer som får göra sig hörda, ibland nästan helt utan att komma i kontakt med varandra, är det här är en mycket sammanhängande berättelse. Strouts böcker liknar inte mycket annat jag läst. ”Berätta allt” är ett utmärkt exempel på det. Det här är en fantastisk bok. Jag var själv sen på bollen. Men jag hoppas innerligt att fler än jag kommer finna lyckan i den boksskatt som Elizabeth Strout sitter på.
Fler böcker av Elizabeth Strout
Visst kan man läsa ”Berätta allt” fristående. Det är faktiskt något jag förundras över med Strout. Hur hennes berättelser alltid bär sig själva. Men hur de samtidigt inte känns repetitiva. Inte ens för den som alldeles nyss läst alla tidigare titlar. Men oavsett, mitt varmaste råd är att ta sig an åtminstone böckerna om Lucy Barton i rätt ordning.
Här är mina minirecensioner av andra böcker skrivna av Elizabeth Strout:
”Olive Kitteridge” av Elizabeth Strout
”Olive Kitteridge” gavs ut år 2008, vann Pulitzerpriset och kom på svenska år 2010. Femton år senare upptäckte jag Strouts författarskap och fick äran att läsa denna den första boken om Olive Kitteridge. Olive är en äldre kvinna med starka åsikter och knepiga relationer, inte minst till sin make Henry.
”Olive Kitteridge” är en underbar, med en fantastiskt svåromtyckt och därför lysande huvudkaraktär i Olive själv. Men i mitt tycke har Strout bara blivit starkare som författare med åren som gått.
”Mitt namn är Lucy Barton” av Elizabeth Strout
I ”Mitt namn är Lucy Barton” introducerar Strout för första gången sina läsare till Lucy Barton. Lucy är sjuk och får tillbringa en längre tid på sjukhus, avskild från sin make och deras små barn. Litet oväntat dyker hennes mamma upp, något som leder Lucy till att åter reflekterar över sin mycket svåra uppväxt.
Lucy Barton har snabbt blivit en av de bokkaraktärer jag uppskattar allra mest. Lucys liv ser inte alls ut som mitt, men så mycket i hur hon tänker och känner kan jag relatera till på ett sätt som gör att jag verkligen avgudar böckerna om henne.
”Vad som helst är möjligt” av Elizabeth Strout
I ”Vad som helst är möjligt” finns Lucy Barton åter med, men som en karaktärer av många. I en liten småstad möts och skiljs människor åt, och Strout skildrar vitt skilda livsöden som ändå har sina gemensamma nämnare.
Personligen föredrar jag Strouts böcker med fokus mer på en karaktär, gärna med det jag-perspektiv som återfinns i senare böcker om Lucy. Men även om det tog lite längre tid att komma in i ”Vad som helst är möjligt”, så var den underbar att läsa när saker väl föll på plats.
”Åh William!” av Elizabeth Strout
Lucy Bartons exmake, och pappan till hennes nu vuxna döttrar, heter William. Och det är honom, utöver Lucy själv, som vi får följa i ”Åh William!”. William söker sig tillbaka i sitt förflutna, i jakten på familjemedlemmar han alltid funderat över.
Precis som Strouts övriga böcker är också den här ett utforskande av relationer, känslor och om vad i då- och nutid som både binder människor samman och driver dem isär.
”Lucy vid havet” av Elizabeth Strout
Det var ”Lucy vid havet” som väckte min kärlek till Elizabet Strouts skrivande. Här möter vi en Lucy som närmar sig pensionsålder, och vars livs brutalt skakas om först av att hennes andra make dör och sen av att pandemin stöper om livet helt för henne. Med sin exmake William flyr hon till ett hus vid Maines kust, och får isolerat förhålla sig till en helt ny vardag.
Efter att ha avslutat ”Lucy vid havet” kände jag det som jag fått en smakbit av den godaste maträtt jag ätit, och gav mig hungrig ut på jakt efter mer. Jag har några Strout-titlar kvar att läsa, och ser med förväntan fram emot alla framtida alster från författaren.
Glad att finna din recension – och jag kan bara instämma.
Jag blir varm i hjärtat av Strouts sätt att beskriva människoliv.
Precis avslutat ”Berätta allt”, de andra är lästa gånger flera.