Vissa böcker dyker upp i ens liv vid exakt rätt tidpunkt. ”Min sämsta väninna” av Malin Lundskog var en sådan bok. Malin och jag har varit kurskamrater i kreativt skrivande, men det här var mitt första möte med Sabina och Erika, som ”Min sämsta väninna” handlar om. Jag vet av erfarenhet av andra texter av Malin att hon är en rasande rolig författare. Hon får mig ofta att skratta högt, och så var även fallet med ”Min sämsta väninna”.
50-åring vänskap sätts på prov
I över femtio år har Sabina och Erika varit bästisar. Erika har varit den som styrt och ställt, den dominanta vännen i förhållandet helt enkelt. Detta är ingen hemlighet. När Sabina märker att Erika verkar lite less på allt, bestämmer hon sig för att överraska henne genom att boka en stuga över sommaren på Knippla. Knippla är en ö i Göteborgs skärgård där Erikas mamma har ett hus. De älskar att vara på Knippla tillsammans, men Erika tycker det är jobbigt med sin mamma så nära inpå. Sabina tänker att det här kommer bli perfekt: Erika kommer bli så glad.
Erika blir inte glad. Tvärtom. Hon blir så förbannad att hon gör slut med Sabina. Får man göra slut med en vän man haft i över femtio år? En vän som kan allt om en? Tydligen får man det, eftersom det är exakt vad Erika har gjort. Erika ställer ett ultimatum: om Sabina vill rädda vänskapen får hon ta över fotbollsskolan som Erika brukar leda varje sommar ute på Knippla. Sabina tvekar knappt ens, utan tar sig an utmaningen helhjärtat.
Vänskapsrelationer och relationen med sig själv i fokus
Men så händer något. När Erika inte ständigt är vid Sabinas sida och berättar vad som är bäst för henne att göra. Och när Sabina lägger lite distans mellan sig och sin egen dotter, verkar det som att dörrar öppnas. Både dörrar i det inre, men också till nya möjligheter. Det verkar plötsligt som om Sabines liv gått på halvfart fram tills nu. Är det kanske rentav Erikas fel att det varit så?
Det finns två saker som jag tycker väldigt mycket om med ”Min sämsta väninnna”. Eller, det finns många saker, men det är två saker som jag hela tiden återkommer till under min läsning. Det här är en berättelse som fokuserar på relationen mellan ett par vänner. Ingen romantik. Ingen man som poppar upp likt en syrén i blomsterhäcken halvvägs genom skärgårdsvistelsen. I stället tillåts Sabina att utforska sig själv utan faktiskt ägna tid åt att fundera på vad hon vill göra i sitt liv.
En bok om att hitta sig själv – oavsett ålder
Sedan är det detta: det är inte supervanligt att läsa en ”coming of age”-berättelse där huvudpersonen är kring 60 och oj vad jag uppskattade det. Litteraturen har i vanliga fall ett sånt vansinnigt stort fokus på folk kring 30. Kanske 35. Nu generaliserar jag såklart, men när kvinnor på 55+ får huvudrollen i en bok är det sällan de ges en chans att upptäcka sig själva och utforska nya karriärmöjligheter.
Jag drabbades av akut skärgårdslängt och sommarfeeling deluxe när jag läste ”Min sämsta väninna”. Jag skrattade högt, blev förbannad minst ett par gånger, och förälskade mig i den här boken på ett sätt jag kanske inte riktigt hade förväntat mig. För min del hade den gärna fått vara ännu lite längre, så jag hade fått vila kvar i vissa scener en stund till. Och vilken lyx det är att få känna så när man läser en bok, att man vill ha mer! Det här är en perfekt bok att fira in sommaren med, gärna i en solstol med en iskall dryck nära till hands.
