Recension Bright young women av Jessica Knoll

Recension: ”Bright young women” av Jessica Knoll

När Ted Bundy dömdes till dödstraffet, sa domaren till honom att han var en ”bright young man”. Han fortsatte med att säga att han inte haft något emot att möta Bundy i rättsalen om Bundy bara ”valt en annan väg”. Det är anmärkningsvärt att en domare så tydligt säger att en man som är en seriemördare (som så småningom erkände 30 mord och fortfarande misstänks för många många fler), ändå är en ”stand up guy”, hade det bara inte varit för den där lilla detaljen om att han mördade kvinnor.

Det är ungefär så här narrativet kring Ted Bundy har sett ut ända sedan 70-talet. Att han var charmig, smart och bildad. Ond? Absolut, men ändå har dessa egenskaper framhävts och blivit synonyma med hans namn. Jessica Knoll slår inte bara hål på denna myt, hon vägrar dessutom att nämna honom vid hans namn. Genom hela boken kallar hon honom för ”the defendant”, vilket är ett viktigt och tydligt ställningstagande.

Kraftfull men varsam skildring

Året är 1978 och de unga kvinnorna i Pamela Schumachers studentförening gör sig redo för att gå ut. Det är en lördagskväll och deras gemensamma boende bubblar av aktivitet, förväntningar och löften om framtiden. Pamela, som är ordförande för föreningen, har pappersarbete att göra och ska inte med ut. Kring midnatt går hon och lägger sig, men vaknar mitt i natten. När hon upptäcker att lampan i det gemensamma vardagsrummet lyser, går hon ned en våning. Där möter hon en främmande man. Han ser henne inte, men hon ser honom.

När Pamela sedan går tillbaka upp i huset, mot sovrummen, kastas hon raka vägen in i en mardröm. Fyra av hennes föreningssystrar har attackerats. Två överlever men är allvarligt skadade. Två dör, varav en är Pamelas bästa vän. Pamela befinner sig sedan mitt i en storm av polisens utredning, rädsla och det misstänkta hotet från en mördare hon har sett.

Slarvigt polisarbete och manliga egon

Bara några dagar efter mordet träffar hon den rika änkan Tina. Tina har åkt till Tallahassee eftersom hon misstänker att mannen som tagit sig in i studentföreningens hus, är samma man som mördade hennes vän Ruth. Sambanden är tydliga, men utredningen har kantats av riktigt slarvigt polisarbete. Bundy har lyckats rymma inte en utan två gånger, och ändå är vaksamheten mot honom så pass låg att polisen inte gör någon koppling mellan de olika mord som plågat tre olika delstater senaste åren.

Karaktärerna i ”Bright young things” är fiktiva, men alla händelser som rör morden, rättegången, polisutredningarna och tidslinjerna stämmer med verkligheten. Ruth, Tinas vän, har inte funnits, men har man sett The Ted Bundy-tapes på Netflix kommer man känna igen ödet hon gick till mötes. Knoll tecknar offren, både de som dog och de som överlevde, med värme och ömhet. Dessutom lyckas hon göra det med respekt eftersom personerna hon skriver om faktiskt är fiktiva – vilket sällan är fallet i true crime. Istället för bifigurer till en berättelse om Ted Bundy, är det kvinnorna som får komma till tals. Det innebär att många av de problematiska delarna kring utredningen av Bundy, som rättsprocessen mot honom och tecknandet av honom som person genom media, blottläggs. Det är inte en smickrande beskrivning av hur vittnen och offer behandlades.

En bok som stannar kvar hos läsaren

En del av boken som verkligen biter sig fast är när Pamela kallas till den inledande processen mot Bundy. I och med att han försvarade sig själv (med hjälp av ett stort team jurister), kallas Pamela att vittna mot Bundy i fängelset. Detta innebär att hon tvingas möta honom på nära håll och svara på hans frågor om vad hon sett:

“Was it a lot of blood or only some blood?”

“It was a lot.”

There was a purse of his lips, like an air kiss. In that moment I understood. This was all he wanted: to relive it. There was no trapdoor beneath my feet, at least none the Defendant had the pull cord to. He had summoned me here to tweeze the goriest bits from my memory.

”Bright young women” av Jessica Knoll är en fantastisk bok. Jag köpte den på bokrean och vanligtvis brukar jag lämna vidare utlästa böcker till vänner. Men denna ”Bright young women” kommer jag har svårt att släppa taget om. Den finns inte utgiven på svenska, men är verkligen värd att läsa eller lyssna på.

Katarina gillar både en pigg feelgood och en dyster dystopi. Hon har poddat om böcker i flera år och ser nu fram emot att gräva ned sig riktigt djupt i bokrecensioner av allt från kiosklitteratur till klassiker.

1 Comments Lämna en kommentar

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Recension av romanen "Ta min hand", skriven av Dolen Perkins-Valdez
Previous Story

Recension: ”Ta min hand” av Dolen Perkins-Valdez

recension alla går vidare lois ekengren
Next Story

Recension: ”Alla går vidare” av Lois Ekengren