Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Vi har alla våra guilty pleasures. Och innan jag fortsätter skriva ska jag säga att jag inte skäms det minsta för att jag är fast för Tom Clancy-böckerna. Fanns det äkta skam inblandat skulle jag inte skriva recensioner av dem under eget namn… Ändå placerar jag dessa böcker i den kategorin. För mig är att läsa Tom Clancy-böcker ungefär samma sak som att kolla på dokusåpor. Lite onödigt, väldigt underhållande. Detta blev extra tydligt för mig efter att ha följt en diskussion i ett bokforum. Där beskrev någon Tom Clancy och liknande böcker (tänk Jack Ryan, Jack Reacher, Terminal List) på ett härligt raljerande sätt. Här fritt återgivet ur mitt minne: ”Böcker som pappor i shorts och med strumpor i sandalerna köper i bokbutiken på flygplatsen strax innan de ska resa iväg på charter”.
Nå, kalla mig en pappa på flygplatsen för jag älskar Tom Clancys-böcker. Jag har läst några av de böcker som Tom Clancy, som dog 2013, skrev själv. Men framför allt har jag bockat av det mesta som hans hittills fem olika spökskrivare givit ut. Spökskrivare är kanske fel ord? All heder till vad som väl nu kan kallas Tom Clancy-konglomeratet. Här skyltas det tydligt med vem den faktiska författaren är.
För en recension i recensionen, om man vill ge sig in i andevärlden som är Tom Clancys spökskrivare: Mark Greaney är absolut bäst hittills. Utan att ha läst en enda Clancy tidigare kan man uppleva Greaneys Jack Ryan-böcker som en serie i bokserien. Här stämmer både tempo, handling och karaktärsbeskrivningar perfekt med hur en riktigt bra flygplats-pappa-actionbok ska vara. Tips, Ryanverse-sidan på Wikipedia är guld för att hålla kolla på Clancy-böckerna.
”Fiende ur skuggan” av Marc Cameron, som Tom Clancy
”Fiende ur skuggan” (på engelska ”Chain of command”) är den 19e spökskrivna boken om president Jack Ryan och hans son Jack Ryan JR, samt all den senares kollegor på Kollegiet. Det är Marc Camerons femte Tom Clancy-bok, men fler är inplanerade. I den här boken får en korrupt läkemedelsbransch utgöra fond för den actionfyllda handlingen. I ett försök att påverka marknaden till sin fördel tar en indisk miljardär till desperata åtgärder. Målet är att komma åt USAs president Jack Ryan, och enklaste sättet verkar vara att kidnappa hans fru.
Som alla Jack Clancy-böcker bjuder också ”Fiende ur skuggan” på utförliga vapenbeskrivningar, ett jetplansåkande runt jordklotet som kan få vem som helst att bli klimataktivist samt ett, vad det verkar som, aldrig sinande flöde av proffsmilitärer som gått över till den mörka sidan. Köper man handlingen för vad den är, så lever ”Fiende ur skuggan” upp till förväntningarna. Men tyvärr är det ändå en del som skaver.
Camerons bästa hittills, men långt ifrån bästa spök-Clancyn
Min åsikt är att denna bok är bättre än Marc Camerons tidigare Tom Clancy-böcker. Han verkar börja bli bekväm i rollen. Premisserna är intressanta men det saknas djupdykningar för att man verkligen ska bli investerad i handlingen. Jag hade velat läsa mer om konsekvenserna av generisk antibiotiska som tillverkas för svag, för att tjäna pengar. Man hade också kunnat banta ned på sidospåren, det är ett evigt hoppande mellan olika perspektiv. Boken är verkligen fullproppad med saker som händer, hela tiden.
Med fyra tidigare Clancy-titlar på sitt CV borde Camereon ha kunnat balansera handlingen en aning bättre. Som det är nu så sker huvudparten av bokens väsentliga händelseförvecklingar i den sista fjärdedelen. Och mot slutet är det nästan som att det blev slut på sidor. Vad som borde ha blivit den stora finalen blev snarare ett antiklimax. Synd, för det är enda gången det blir sådär riktigt spännande.
Jag skulle också vilja slänga i en brasklapp för att män som älskar att skriva om vapen och militärer kanske ska backa bort från alla spontana infall om att ge sig på att skildra hur en kvinna upplever graviditeter och potentiella missfall. Marc Cameron ska dock ha beröm för hur han skickligt väver in nya karaktärer och låter tidigare biroller få lite mer uppmärksamhet. Varken president Jack Ryan eller Jack Ryan Jr agerar huvudroll i denna titel. Det piggar upp lite. Jag ser gärna mer av Texas-polisen Chilly i framtida titlar, en förhoppning som verkar bli uppfylld.
Gillar man böcker som kräver noll tankekraft, uppskattar man en actionfilm i högt tempo och har man tyckt om tidigare spökskrivna Tom Clancy-titlar så kommer man anse att även ”Fiende ur skuggan” gör jobbet.
