Medan jag i och för sig alltid har uppskattat en god deckare, har jag faktiskt varit rätt dålig på att läsa svenska sådana (med några få undantag). Vad knäppt. Särskilt med tanke på att svenska författare är oerhört kompetenta inom deckargenren. När nyheten om att premiären av Åremorden på Netflix äntligen var nära förestående fick jag en spark i rumpan att dyka ned i Viveca Stens författarskap. Det ångrar jag verkligen inte. ”Offermakaren” och ”Dalskuggan” är del 1 och 2 av deckarserien Åremorden och är skrivna av Viveca Sten
Jag är, som ni vet sedan tidigare, ett fan av serien om Ruth Galloway. Jag har saknat böckerna om henne sedan den avslutande delen gavs ut för snart två år sedan och letat efter en god ersättare. Åremorden är inte exakt som böckerna om Ruth, men det finns några gemensamma nämnare som jag verkligen uppskattar i min läsning av Åremorden.
Recension: ”Offermakaren” av Viveca Sten (Åremorden del 1)
I ”Offermakaren” får vi lära känna polisen Hanna. Hon är avstängd från sin tjänst hos Citypolisen efter att hennes chef blivit förbannad på henne för att hon motsatt sig nedläggningen av en utredning mot en kollega. Hanna uppfattas som besvärlig och chefens råd är att hon söker en ny tjänst, annars kommer han sänka hennes karriär för alltid. Hon går hem för att få tröst av sin sambo, som tyvärr just denna dag bestämt sig för att lämna henne. Hon får en vecka på sig att lämna lägenheten.

Utan någonstans att riktigt ta vägen, får hon låna sin systers flotta semesterboende i Åre. Här ska hon få tid på sig att samla tankarna och försöka få ihop en plan för framtiden. Men samtidigt som Hanna landar i Åre, försvinner en ung kvinna och Hanna känner hur hon dras till utredningen – särskilt när hon får höra skvaller på stan som kan påverka polisarbetet.
Daniel jobbar som utredare vid Årepolisen. De är svårt underbemannade och när fallet med den försvunna gymnasietjejen landar på deras bord, behöver han stärka upp arbetsgruppen. Han har nyligen fått barn och sambon Ida kämpar med att hålla huvudet ovanför den guppiga yta som föräldraskapet kan innebära. När Hanna söker upp honom med information, ser han till att hon lånas in till Åre.
Snabbt tempo och sympatiska karaktärer
”Offermakaren” (som är första delen av serien Åremorden) är en lättläst bok med bra tempo. Sten drar inte ut på handlingen i onödan, och gåtan har hela tiden ett starkt driv framåt. Jag uppskattar verkligen att hon ganska snabbt ger Hanna en ny chans inom den yrkeskår hon egentligen älskar (även om hon haft knäppa kollegor tidigare). Fallet som utreds löper hela tiden parallellt med utredningsarbetet, dock med en något förskjuten tidslinje, vilket ökar spänningen rejält.
Även om karaktärerna till stor del är sympatiska, saknar de inte djup. Både Hanna och Daniel är trevliga och väldigt kompetenta poliser. Men båda två har problem i privatlivet. Båda är impulsiva och har svårt att kontrollera sin ilska. Direkt när boken är över känner jag att jag gärna tillbringar mer tid i deras sällskap, så jag hugger raskt tag i ”Dalskuggan” på biblan när jag ser den.
Recension: ”Dalskuggan” av Viveca Sten (Åremorden del 2)

”Dalskuggan” utspelar sig bara ett par månader efter ”Offermakaren”. Det är sportlovsveckorna år 2020 och Åre fylls till bredden av turister. På nyheterna pratas det om ett nytt virus som sprider sig från Kina. Detta är dock inget som Hanna och Daniel har tid att bekymra sig över eftersom en välkänd före detta skidåkare hittas brutal ihjälskogen vid vägkanten. ”Åh nej, inte ett brutalt brott igen”, tänker Hanna och Daniel. De har knappt återhämtat sig från fallet i julas som satte såväl poliskåren som många privata relationer på prov.
Samtidigt får vi lära känna Rebecka, en ung kvinna som drömmer om en framtid med barn, men som är fast i ett äktenskap med sin våldsamme make. Som också är pastor i den frikyrkliga församling de tillhör. En församling där kvinnans jobb är att bistå sin man, och hålla sig i skymundan.
Förskjuten tidslinje och pulshöjande situationer
På samma sätt som i ”Offermakaren” får vi följa Rebeckas berättelse via en något förskjuten tidslinje, vilket får mig som läsare att gissa och fundera in i det sista på vad hennes berättelse kan ha för koppling till mordet på den före detta skidåkaren. Rebeckas utsatta situation ger mig rejäl pulshöjning genom större delen av boken och allt jag vill är att hon ska hamna i trygghet.
Åre utgör den perfekta fonden för en deckarserie
Jag har varit i Åre en gång och älskar det. Visserligen var jag där på sommaren, men tänker så ofta tillbaka och längtar dit upp minst tre gånger i veckan. Jag har tänkt flera gånger att det vore en perfekt miljö för en bokserie. Jag tänkte väl kanske främst på feelgood om jag ska vara ärlig, men deckare fungerar exakt lika bra. Och det är just miljön som för tankarna till böckerna om Ruth Galloway. Det är helt enkelt väldigt skönt att slippa Stockholm (och alla andra storstäder).
Precis som i böckerna om Ruth Galloway, får naturen spela en stor roll i Åremorden. Naturen, vacker och rogivande som den må vara, kan också skapa isolering och fara. I Åre är dessutom vädret – de låga temperaturerna och den stora nederbörden av snö – ytterligare en parameter att ta hänsyn till i polisarbetet. Inte minst försätter det böckernas offer i en ännu mer utsatt situation. Har man någonsin stått på toppen av Åreskutan eller Totthummeln och blickat ut (se bilderna nedan), är det inte svårt att föreställa sig hur lätt det skulle vara att gå vilse. Eller att gömma en kropp.



Jag kommer definitivt att läsa resten av böckerna i serien ”Åremorden” av Viveca Sten. Och efter det kommer jag med största sannolikhet, kasta mig över resten av hennes omfattande författarskap.