Det är över ett år sedan jag läste sista boken om Ruth Galloway. Detta var den 15:e delen i serien av Elly Griffiths. Trots att det var en form av hatkärlek jag kände till böckerna om Ruth Galloway, har jag saknat Ruth och Nelson nästan varje dag sedan dess. Men Griffiths har ju inte bara skrivit böcker om Galloway. Hon har även en serie som handlar om polisen Harbindar Kaur. Är den lika bra som böckerna om Ruth? I slutet av detta inlägg kommer en snabb recension av de hittills tre publicerade böckerna i denna serie.
Läs i rätt ordning: Böckerna om Harbindar Kaur av Elly Griffiths
Måste man läsa böckerna om polisen Harbindar Kaur i rätt ordning? Nej, egentligen inte. Även om alla böckerna handlar om fall som Kaur utreder, är hennes närvaro i böckerna egentligen inte av särskilt stor vikt för handlingen. Till skillnad från böckerna om Ruth Galloway bygger Griffiths inte särskilt mycket av storyn kring Harbindar. Men är man som jag och helst läser en bokserie i den tilltänkta ordningen, är det i följande ordning böckerna om Harbindar Kaur av Elly Griffiths ska läsas.
- Främlingen (The stranger diaries)
- Mordkonsulten (The Postscript murders)
- Blödande hjärtan (Bleeding Heart Yard)
- The last word (inte utgiven på svenska ännu)
Recension: Främligen Av Elly Griffiths (bok 1 om Harbindar Kaur)
Clare Cassidy är inte främmande för mord. Åtminstone inte i teorin: Hon undervisar i litteratur, med skräckförfattaren R. M. Holland som specialintresse. En gång om året håller hon en kurs för att dryga ut lönekuvertet, där studenterna djupdyker i det mörka, sällsamma författarskapet. En dag förenas teori och verklighet på ett brutalt sätt när en av Cassidys kollegor hittas död. Intill offret hittas en lapp med en rad av R. M. Holland. Polisen är övertygad: lösningen till det makabra mordet finns i böckerna.
Clare är skräckslagen över tanken på att mördaren skulle vara någon som hon känner – och konfronterar alla sina rädslor i sin privata dagbok. Anteckningarna blir ett sätt att härda ut.
Men så upptäcker hon en dag ett par okända rader i dagboken, skrivna med en handstil som inte är hennes: »Hej Clare. Du känner inte mig.«
Att kalla Harbinder Kaur-serien för böcker om Harbinder Kaur är verkligen att ta i. I första boken förstod jag faktiskt inte ens att det var kring henne bokserien skulle komma att centrera. I ”Främligen” är det Clare som jag som läsare fattar tycke för och det är henne jag i bokens slut känner att jag kommer sakna.
”Främligen” är spännande, men tangerar samtidigt genren ”cosy crime” samtidigt som den också rör sig i utmarkerna av ”dark academia”. Den bjuder på pulshöjning vid flera tillfällen och höll mig som läsare gissandes ett bra tag.
Betyg: 8 av 10
Recension: ”Mordkonsulten” av Elly Grittiths (bok 2 om Harbindar Kaur)
När den nittioåriga Peggy Smith hittas död i sitt hem ser polisinspektör Harbinder Kaur till en början inga skäl till misstankar. Peggys hemhjälp, Natalka, redogör för vad som tycks ha varit en naturlig död. Men det ska snart förändras. Det visar sig att Peggy ljugit om sina hjärtproblem och att hon varit övertygad om att någon förföljde henne. Att hon sedan länge, i hemlighet, agerat »mordkonsult« åt ett antal kända kriminalförfattare, och därför visste mer om mord än vad som är sunt. När Natalka städar ur Peggys lägenhet blir hon hotad till livet av en maskerad, beväpnad inkräktare. Och Harbinder Kaur börjar tänka att det kanske inte existerar något sådant som ett dödsfall fritt från misstankar, trots allt…
I den andra boken i serien om Harbindar Kaur, får vi för första gången lära känna henne lite bättre. Harbindar börjar närma sig 40. Hon bor fortfarande hemma hos sina föräldrar och har hittills aldrig presenterat någon flickvän för familjen. Inte för att hennes föräldrar inte har accepterat att hon är gay, det har dom. Snarare för att det känns svårt att släppa dem nära på det sättet. Men särskilt mycket djupare än så får vi inte lära känna henne.
I ”Mordkonsulten” befinner vi oss fortfarande på den engelska kusten. Vi får möte Ntalka som tidigare ägnat sig åt kryptovaluta i Ukraina men numera arbetar inom hemtjänsten i England. Vi får också stifta bekantskap med Benedict, som driver ett litet kaffeställe i närheten av seniorboendet där Peggy hittas mördad. I samma hus bor Edwin, som gärna vill ta reda på om Peggys död verkligen var naturlig.
Återigen är det karaktärerna kring vilka brottet kretsar som är intressanta. När jag tänker tillbaka på ”Mordkonsulten” är det dom jag saknar. Och det är dom som är ansvariga för att driva handlingen framåt.
Betyg: 7/10
Recension: ”Blödande hjärtan” av Elly Griffiths (bok 3 om Harbindar Kaur)
Kriminalaren Cassie Fitzgerald har en fruktansvärd hemlighet som hon gjort allt för att förtränga: en hemlighet som involverar en klasskamrats död under skoltiden. Trettio år senare är Cassie lyckligt gift och älskar sitt jobb på polisen. Men så övertalas hon av sin man att gå på en skolträff där hon återser sina gamla klasskamrater från väl ansedda Manor Park – och innan festen är slut hittas en av deltagarna, Garfield Rice, högprofilerad riksdagsman för Torypartiet, död på toaletten. Man misstänker en drogöverdos, och utredningen som leds av Cassies chef Harbinder Kaur följs av alla tidningar. Men Cassie kan inte komma ifrån känslan att någon av hennes gamla klasskamrater kan vara skyldiga.
Nu har Harbinder Kaur flyttat till London. Tyvärr. Det innebär nämligen att alla mysiga vibes från bok 1 och 2 är som bortblåsta. Det känns som om Griffiths med den tredje delen försöker skriva om Kaur-böckerna till en mer seriös deckarserie. Det funkar inte riktigt. Återigen är Harbindar Kaur i det närmaste osynlig. Vi får visserligen tillbringa tid med henne i lägenheten hon delar med två andra kvinnor. Men där Ruth Galloway, på gott och ont, hela tiden görs väldigt tillgänglig för oss på ett känslomässigt plan, är Harbinder Kaur som en stängd dörr. Faktum är att hon nästan känns överflödig i böckerna som ska centrera kring hennes karriär.
”Blödande hjärtan” blir platt och tråkig, rent av lite tjatig. Det är helt enkelt inte alls vad jag förväntar mig av en succéförfattare som Griffiths. Det känns nästan som om hon redan är lite trött på den här serien? ”Blödande hjärtan” innehåller noll procent mys, men är samtidigt inte hårdnackad nog att bli en spännande deckare.
Betyg: 6/10
Böckerna om Harbindar Kaur inte substitut för Ruth Galloway-serien
Jag såg att Lotta Olsson hade tipsat om ”Blödande hjärtan” i en lista över fem nya deckare. Det förvånande mig. Jag tror nämligen inte att denna bok hade tagit sig in på en tipslista i DN om det inte hade varit för Elly Griffiths arv genom böckerna om Ruth Galloway. Men serien om Harbindar Kaur är inte heller ett substitut för den avslutade serien om Galloway. Den hade potential i första och andra boken. Men genom den tredje installationen känns förnimmelsen av detta allt längre bort. Är det en nya Ruth och Nelson man är ute efter, då får man duktigt leta vidare.
