”Imorgon och imorgon och imorgon” av Gabrielle Zevin låg hemma på hyllan bra länge innan jag faktiskt läste den. Jag älskade den och skrev en recension av den här på Bläddrat. Sen gav jag bort boken till min syster. På ett ungefär. Allt stämmer, förutom biten att jag skrev en recension. Jag trodde jag hade gjort det, but alas: ingen recension har skrivits. Nu var det ett tag sedan jag läste den, prick ett år närmare bestämt. Men jag tänker fortfarande på den med jämna mellanrum: ett gott betyg om något.
Spelintresset leder till oväntad vänskap
Sam och Sadie möts första gången på ett sjukhus 1987. Sadie är där för att besöka sin sjuka syster, medan Sam återhämtar sig efter en svår bilolycka. De finner varandra i sjukhusets spelrum och en oväntad vänskap växer fram genom deras gemensamma intresse för dataspel. Åtta år senare möts de igen, av en slump. De inleder ett samarbete där de börjar utveckla spel tillsammans. Deras kreativitet och kunskap gör dem snabbt till stjärnor inom spelvärlden. Men allt är inte guld och gröna skogar: missförstånd, konflikter och trauman fortsätter påverka deras relation genom åren.
En berättelse som spänner över många år
Zevin är så skicklig när hon tar oss på denna resa som spänner över riktigt många år. Det är aldrig segt, men heller aldrig för flyktigt eller ytligt. Jag upplever att jag verkligen kommer nära Sam såväl som Sadie. Det innebär att jag i lika delar blir frustrerade på dem båda två. Det är skönt, att ingen av dem målas fram som bättre än den andra. Båda två är otroligt välnyanserade och jag tycker så väldigt mycket om dem, även om jag ibland morrar irriterat över deras val och sätt att hantera konflikter. Men det är också det som så snyggt driver berättelsen framåt.
Låter läsaren glänta på dörren till en annan värld
Jag lever i en familj där samtliga har stora spelintressen. Själv är jag däremot exceptionellt obegåvad när det kommer till att spela. Det är som om hjärnan och händerna inte alls kan samarbeta. Detta gäller tyvärr inte bara dataspel utan även de flesta brädspel, kortspel och RPG:er (även om händerna inte är särskilt involverad i dessa senare). Det gör mig förtvivlat avundsjuk. Därför fullkomligen slukar jag ”Imorgon och imorgon och imorgon” av Gabrielle Zevin. Här får vi nämligen följa dataspelsbranschens utveckling från både utsidan och insidan och det är ljuvligt.
Men mest ljuvligt är ändå att detta är en bok om kärlek. Inte bara romantisk kärlek, utan kärleken mellan vänner. För trots att Sam och Sadie har många farthinder på vänskapens väg, så dras de ändå tillbaka till varandra om och om och om igen. Imorgon och imorgon och imorgon.
”Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow”, som boken heter på engelska, ska bli film med Daisy Edgar Jones som Sadie. Eftersom detta är en fantastisk bok som jag fortfarande tänker på efter ett år, kommer jag kasta mig in i biosalongen när det är dags.
