När den vuxna och höggravida Rachel ska bevaka ett typisk irländskt fenomen, The Late Late Toy Show, på en pub i London får hon en fråga om en man ur sitt förflutna. Det har gått många år sedan Rachels tid som student i Derry, Irland. Men trots all tid som gått, visar det sig alltså att folk fortfarande förknippar henne med en av hennes professorer. Rachels tillåter sig att minnas sitt sista år vid universitetet. Ett år som kom att forma henne, hennes framtid, hennes vänskapsband samt, uppenbarligen, andras bild av henne.
Minnen av en svunnen tid
I ”Kapitlet Rachel” får vi som läsare följa med tillbaka Rachel i minnena till Derry. Hon är en fattig student som jobbar extra på en bokhandel för att få ekonomin att gå runt hjälpligt. Irland är på väg in i en finanskris och det märks. Skiften på bokhandeln blir allt färre och Rachels föräldrar kämpar med sin egen ekonomi. Men på jobbet lär Rachel känna James. De fattar omedelbart tyckte för varandra och bestämmer sig för att flytta ihop. James är gay men inte öppet, det är trots allt Irland i början av 00-talet. Kyrkan har stort inflytande, abort är fortfarande olagligt och Derry är en förhållandevis liten stad.
”Kapitlet Rachel” är en lättläst bok som jag fastnade i snabbt. Det är en bok som mest puttrar på. Ett tag har jag lite svårt att förstå vilken riktning den ska komma att ta och det är först när jag inser att den främst utspelar sig under ett års tid som jag verkligen fastnar. Den är dock inte helt avgränsad till det intensiva året i Derry, utan säcken knyts ihop helt fler år senare. När vi åter är tillbaka i Rachels nutid.
Det förflutna känns alltid så enkelt sett genom backspegeln
Under tiden som jag läser ”Kapitlet Rachel” är den en berättelse jag verkligen älskar att befinna mig i, men nu när jag ska sammanfatta den några dagar senare har jag svårt att riktigt sätta ord på varför jag trivdes så bra i. Men det är väl lite som med Gilmore Girls: det är mycket vibes helt enkelt. Även om början av 00-talet såg en finanskris, känns det ändå på något sätt tryggt att tänka tillbaka till en tid som idag framstår som tämligen okomplicerad. Det var den naturligtvis inte, men allt ser lättare ut i backspegeln och jag tror det är därför jag tycker så mycket om läsningen som ”Kapitlet Rachel” bjuder på. Det var en perfekt bok att läsa under påsken, helt enkelt (för mig som inte var sugen på en påskekrim).
