När Emily Henry släpper nytt ropar jag direkt: ”shut up and take my money”. Det är väldigt sällan jag blir besviken på hennes böcker och om detta är jag sannerligen inte ensam. Henry har rott hem priset för bästa feelgood flera år på raken i Goodreads Choice Awards och gissningsvis kommer ”Stora vackra liv” av Emily Henry ro hem en nominering även i år. Med tanke på att detta är en av hennes bästa böcker, hoppas jag att hon plockar hem vinsten.
Två författare i skrivduell
Journalisten Alice Scott drömmer om att slå igenom som författare. Hayden Anderson har redan vunnit Pulitzerpriset. Två helt olika skribenter, men med samma mål: att få skriva biografin om Margaret Ives – en gång i tiden skandalomsusad arvtagerska, numera en gåtfull äldre kvinna som dragit sig undan världen.
Margaret bjuder in dem båda till sitt hem på en avlägsen ö för en under en månad skriva och intervjua henne. Efter det ska hon bestämma vem av dem som får berätta hennes historia. Alice ser sin chans att bevisa att hon är mer än en kändisjournalist – och att imponera på sin svårimponerade mamma. Samtidigt beter sig Hayden som om han faktiskt oroar sig för att förlora jobbet till henne, trots att det borde vara givet att han kommer gå vinnande ur denna skrivduell.
Men inget blir som de tänkt sig. Margaret ger dem varsin version av sitt liv, och med ett strikt sekretessavtal mellan dem tvingas de skriva i blindo. Samtidigt dras de motvilligt mot varandra – både professionellt och personligt. Snart blir det tydligt att både Margaret och historien de försöker fånga rymmer mer än vad som syns på ytan. Frågan är bara vad det egentligen är de håller på att skriva: en sanning, en lögn – eller något mitt emellan. Vad, och vems, är egentligen sanningen?
Henry har en berättarröst som känns som hemma
Jag vet att jag tjatar, men Emily Henry har ett sätt att skriva som jag direkt känner mig hemma i. När jag läser hennes böcker suckar jag nästan av välbehag. Det är så lätt att befinna sig i hennes världar. Språket rinner lika klart som en älv i Norrland och storyn är charmerande. Miljöerna varma och vackra nog för att återigen få mig att undra varför jag bor i en förort till Stockholm. Varför kan livet helt enkelt inte vara lite mer som en roman av Emily Henry?
”Stora vackra liv” av Emily Henry, eller ”Great Big Beautiful Life” som den heter på engelska, är som ett kärleksbarn mellan Henrys första feelgoodsuccé ”Strandläsning” och Taylor Jenkins Reids ”Evelyn Hugos sju äkta män”. Vi har de två författarna som, på grund av att de är varandras motsatser, dras till varandra likt magneter. De må inte riktigt förstå sig på varandra, men båda fattar att de har mycket att lära av den andra. Det är en story som känns mycket bekant från ”Strandläsning”. Sedan har vi den åldrande socitetsdamen. Hon som hållit sig undan rampljuset sedan sina glansdagar och som journalister och författare alla drömmer om att få möta och skriva biografin alla längtar efter att läsa. Precis som i Evelyn Hugos sju äkta män, väljer den forna stjärnan ut författare på ett sätt som kan tyckas vara lite på måfå men som givetvis är välplanerat och överlagt.
Två separata berättarspår
Till en början tyckte jag att Margarets berättelse störde mig lite. Jag ville fokusera helt på Alice och Hayden. Men det tar inte lång tid innan även Margarets berättelse vinner över mig. Att följa hennes släkthistoria för att till slut nå fram till hennes liv och hemligheter är spännande. Naturligtvis finns det små mysterier att fundera på under läsningen. Jag var nära att lista ut ett par av dem, men lyckades inte helt förrän upplösningen var ganska nära, vilket väl är det bästa av två världar. Jag gillar att känna mig smart, men vill inte lista ut slutet redan i början. Det gör jag inte i ”Stora vackra liv” av Emily Henry.
Den sista biten av boken låg jag och läste ombord på TT-Line på väg mot Tyskland. Som en inbiten färjefobiker var ”Stora vackra liv” en perfekt distraktion från katastroftankarna som annars jagar mig bara av att tänka på färjor. Tyvärr blev den omedelbara saknaden då boken tog slut desto större, när jag tvingades inse att jag fortfarande var ombord båten.
Nu längtar jag redan efter nästa bok av Henry, som jag hoppas följer samma utgivningsschema som hennes tidigare. Då kan vi nämligen hoppas på en ny redan i april 2026.
