”My Lady Jane” av av Brodi Ashton, Jodi Meadows & Cynthia Hand är den historiska romanen du inte visste att du längtade efter. Hemma hos mig har den stått i bokhyllan länge, i väntan på att bli läst. Så läste jag att ”My Lady Jane” haft premiär som serie på Prime. Inte nog med det, den har seglat direkt upp på Primes topplista. Då kände jag att det var dags att ställa mig på en pall och ta ned boken från vår allra högsta hylla.
Recension av ”My Lady Jane”
Lady Jane Grey är känd som niodagarsdrottningen i England. Det var nämligen så länge hon hann sitta på tronen innan hon avrättades och Drottning Mary tog över kronan. Men om vi skruvar lite på sanningen och tänker oss att Lady Jane levde i en värld där vissa människor var ”ethians”, alltså hade en förmåga att skifta form till ett särskilt djur… vad hade hänt då? I den här versionen av Lady Janes historia, är Henrik den åttonde (ni vet han som hade en förkärlek till att avrätta sina hustrur) ett lejon. Eller, han kan förvandla sig till ett lejon när andan faller på, som när sändebud kommer med nyheter han inte gillar. Då blixtrar det till, han blir ett lejon och sedan äter han upp sändebudet (och det är härifrån, menar författarna, som uttrycket ”don’t kill the messenger” kommer).
Men Henry VIII har varit död i många år nu och vid tronen sitter Edward VI. Han är ung och sjuklig och när boken tar vid är han döende. Det börjar bli dags att fundera på vem som ska ta över tronen efter honom. Valet faller på hans kusin Jane. Men först måste hon gifta sig med Lord Guilfford Dudley, som råkar tillbringa halva dygnet som häst (eftersom han inte riktigt lärt sig att kontrollera förvandlingen till hans djurform ännu).
Lady Jane är inte imponerad. Och värre ska det bli. Hon upptäcker nämligen snabbt att hon spelar huvudrollen i en kamp om tronen. Ja, med fokus på ”huvud”. Om intrigmakarna ska få som de vill måste huvuden rulla. I synnerhet Janes huvud.
Humor och glimt i ögat gör läsningen till en fröjd
Det var länge sedan jag skrattade högt så mycket till en bok, som jag gjorde till ”My Lady Jane”. Den påminner mig lite om ”Goda Omen” av Neil Gaiman och Terry Pratchett. Inte berättelsen som så, men humorn och glimten i ögat. Jag älskar att författarna ibland kliver rakt in i berättelsen med kommentarer. Och jag är helt såld på den humoristiska omskrivningen av den annars så dystra historian om den riktiga Lady Jane.
Att blanda en (typ) riktigt berättelse med fantasy på det här sättet är inget annat än genialt. Även om den riktar sig till en yngre målgrupp, tycker jag man inte ska tveka att läsa denna som vuxen. Man ska unna sig så här roliga berättelser med jämna mellanrum. Jag blev på riktigt bra humör och boken gjorde några riktigt sega träningspass något att längta efter med denna i öronen.
Fler böcker av samma författartrio
Författarna har tillsammans skrivit flera böcker. My Lady Jane ingår i en serie som kallas ”The Lady Janies”. Den består av tre böcker: My Lady Jane, My Plain Jane (som är en retelling av Jane Eyre) och My Calamity Jane (en retelling av Calamity Janes liv). Samtliga vilar så klart på en grund av fantastik. De har även skrivit en serie böcker som rätt och slätt verkar kallas för Mary-serien. Den består av My Contrary Mary (som handlar om Mary Queen of Scots, henne möter vi även i My Lady Jane), My Imaginary Mary (om Mary Shelley) och My Salty Mary (om piraten Mary Read). Kommer jag läsa dem? Ja, det är jag nästan alldeles säker på.
