I mellandagarna tittade vi på den nysläppta och omskrivna filmen ”Leave the world behind” på Netflix och tyckte väldigt mycket om den. Boken, som på svenska heter ”Lämna världen bakom dig”, är skriven av Rumaan Alam och gavs ut 2020 till idel hyllningar. 2020 befann vi oss fortfarande i början av pandemin, men i ”Lämna världen bakom dig” står mänskligheten inför en helt annan sorts katastrof. Problemet är bara att ingen riktigt vet vad det är som pågår.
Vad händer när världen plötsligt förändras?
Amanda och Clay hyr ett lyxigt hus på Long Island för en familjesemester. De kör dit från Brooklyn där de bor och imponeras rejält av omgivningarna de hamnat i. Det är flott, det är modernt, det har pool och stora glasfönster och inte minst ligger det i ett område så pass lugnt att man inte stöter på andra människor om man inte beger sig till affären. Men sent på kvällen knackar det på dörren. Där står paret Washington som de hyrt huset av. Något har hänt i New York, ett stort strömavbrott, och makarna Washington bestämde sig för att det inte kändes tryggt i storstaden och körde ut till sitt trygga och beredskapspreppade sommarhus.
Amanda är skeptisk. Är paret verkligen de som de utger sig för att vara? Hon tycker inte ”de ser ut som några” som äger ett så fint hus. Washingtons får buga sig och ursäkta sig och lägga på en rejäl charmoffensiv innan Amanda låter dem sova kvar i huset. Det hus som faktiskt är deras och bara är Amanda till låns. (I filmen byts det äldre paret Washington ut mot G.H Scott, en man i ungefär samma ålder som Amanda och Clay, samt hans dotter Ruth som är någonstans mellan 20 och 30).
Klaustrofobiskt om när informationsförsörjningen havererar
Även om huset på Long Island fortfarande har el och vatten, fungerar vare sig TV, mobiler, fast telefon eller radio. Att något har hänt är tydligt! Men utan möjlighet att ta del av information blir de hängandes i en frustrerande, skrämmande och klaustrofobisk ovisshet. När sedan ”ljudet” når dem, är de övertygade om att vad än som har hänt, är en katastrof av ofattbar omfattning.
Filmen har ett berättarperspektiv som helt utgår från karaktärernas upplevelser. Vi får knappt veta mer än vad dom får (förutom ett par korta inslag på nyheterna och radion som de själva missar). Vi är lika ovetande som de är och det var ett uppfriskande berättarsätt, tyckte jag. Det blev lätt att att leva sig in i hur denna förlamande vistelse i limbo känns för dem.
Vilken är bäst: boken eller filmen?
Boken utgår till största del utifrån den information som familjerna har tillgång till. Men den kryddas också upp med en allvetande berättare som flikar in korta berättelser om vad som sker i New York, vad de mystiska ljuden beror på och även detaljer om vad det är som faktiskt sker. Även om den vetgiriga i mig uppskattar detta, är jag inte säker på vilken berättarteknik jag föredrar. Filmen grep verkligen tag i mig just för att jag nästan kände mig lika utlämnad som de två familjerna. I boken får jag hemlig information och jag kan inte låta bli att känna det nästan orättvist gentemot bokens karaktärer.
Både boken och filmen är väldigt bra. Utöver den lilla skiftningen i berättarperspektiv och förändringen av paret som hyr ut hus, följer filmen boken väldigt troget. Och jag som såg filmen först, tycker absolut att boken är värd att läsa även om man sett filmen. Även om man läst boken tycker jag definitivt att man borde titta på filmen också. Julia Roberts är utmärkt som rasistiska Amanda. Mahershala Ali fantastisk som den analytiske G.H Scott. Ethan Hawke (som ju verkligen haft någon av en renässans senaste åren) perfekt som den lite mähäige Clay. Stark emsamble! Grymt manus och samma klaustrofobiska panik som i boken.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Lämna världen bakom dig” hos: Bokus
Köp ”Lämna världen bakom dig” hos: Adlibris
