Den 27 december 1991 kraschade SAS-planet Dana Viking endast 4 minuter och 8 sekunder efter att det lyft från Arlanda. Cecilia von Hofsten och Karin Gustavsson var båda passagerare på planet, två av totalt 129 personer ombord. Planet bröts i tre delar när det slog i marken. Själva miraklet utgörs av det faktum att ingen dog vid olyckan. Drygt trettio år senare har de två överlevarna sammanstrålat för att skriva om sina upplevelser av att överleva en flygolycka. I boken får även en antal andra överlevare komma till tals anonymt, genom korta återberättelser av hur de minns händelsen.
”4 minuter och 8 sekunder: Miraklet i Gottöra” inleds med att Cecilia och Karin återger själva olycksdagen. Att få läsa ett verkligt förstahandsperspektiv om något som många nog funderat på inför egna flygresor är en stark upplevelse. Båda författarna skriver om olyckan helt utan krusiduller. Här finns inga försök vare sig till att försköna sina egna insatser eller göra händelsen mer dramatisk än den redan var. Det är väldigt känslosamt att ta sig igenom och säkert olämplig läsning för den som redan är flygrädd. Även om efterföljande berättelser ändå kan vara inspirerande för den som är rädd för att flyga.
Berättelser om tiden efter överlevandet blandas med kritik mot SAS
Resten av boken utgörs av författarnas parallella berättelser, de får vartannat kapitel, om livet efter olyckan. Det handlar både om den första tiden efter olyckan, men också om hur man kommer tillbaka till normalt liv efter en så stark nära döden-upplevelse. En av författarna drabbas av svåra ryggskador och behöver länga kämpa med att få rätt vård, och att acceptera att livet tagit en ny vändning. Men båda har gemensamt att det tidvis varit psykiskt svårt att bearbeta det man varit med om.
Efter att ha läst boken frågade jag min pappa vad han mindes om miraklet i Gottröra. Själv var jag sex år gammal när flight 751 kraschade och har inga egna minnen alls. Det första pappa nämnde var att flygbolaget, Scandinavian Airlines, så snabbt var på plats på olycksplatsen för att måla över SAS-logotyperna på planet. Hur saker såg ut var viktigare än hur de var. Det verkar ha varit temat för hur flygbolaget hanterade hela situationen löper som en röd tråd genom boken. Kritiken mot SAS är svidande och man kan bara hoppas att saker och ting har förändrats sen 1991.
Lite rörigt men insiktsfullt om trettio år av traumabearbetning
”4 minuter och 8 sekunder: Miraklet i Gottröra” hade mått bra av ytterligare redigering. Dels handlar det om småsaker, som slarvfel i texten och en mix av norska och svenska i vissa kapitel som inte förstör, men utgör återkommande avbrott i läsningen. Dels hade jag önskat ett gemensamt kapitel om vad flygplansolyckan berodde på. Istället återger de båda författarna sina egna versioner av haverikommissionens rapport, men lyfter olika aspekter ur den. Det blir rörigt för mig som läsare. Men det kanske tolkas på ett annat sätt för den som redan har förförståelse om varför flight 751 kraschade.
Karin Gustavsson och Cecilia von Hofsten har onekligen varit med om något de flesta inte ens vill föreställa sig. Det faktum att de inte skriver om olyckan direkt efter den hänt, utan även kan inkludera trettio år av bearbetning i boken gör läsningen extra intressant. Gillar man sanna berättelser om unika händelser så är ”4 minuter och 8 sekunder: Miraklet i Gottröra” en bok som verkligen slår an.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”4 minuter och 8 sekunder: Miraklet i Gottröra” hos: Adlibris
Köp ”4 minuter och 8 sekunder: Miraklet i Gottröra” hos: Bokus
