Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Medan Anna har en dragning till litteratur om virus, pandemier och läkaryrket, har jag som ni vet ett särskilt gott öga till vampyrfiktion. Men, det har också visat sig att jag dessutom gärna plockar upp en böcker som utspelar sig i en nära framtid där klimatkrisen gjort sig ännu mer kännbar än idag. Arter som dör ut, krig över vatten och el, små svart- och gulrandiga insekter som saknas oss.
Charlotte McConaghys böcker om klimatkrisen
För någon månad sedan recenserade jag Charlotte McConaghys bok “Den sista migrationen”, vilket var en av mina starkaste läsupplevelser under 2022. Men McConaghy har inte nöjt sig med blott en bok på detta tema. “När vargarna kom” är den fristående uppföljaren till “Den sista migrationen”. Eller, det är kanske fel att kalla det uppföljare. Det är snarare hennes andra bok, men följer samma klimattema. Ungefär som Maja Lunde gjort i sin klimatkvartett.
I “När vargarna kom” får vi följa med Inti Flynn som omlokaliserat sig till Skottland tillsammans med sin tvillingsyster för att, tillsammans med den grupp biologer hon leder, försöka återetablerar vargen i det skotska höglandet. Hon möter en, för att uttrycka det mild, motsträvig lokalbefolkning och när en av lokalborna plötsligt försvinner skruvas tonläget upp och Inti befinner sig i en farlig situation som eskalerar för var dag som går.
Igenkänning från den svenska vargdebatten
Har man någonsin följt, eller ens råkat läsa minsta lilla om vargdebatten här i Sverige, vet man att det inte finns många vilda djur som rör upp så många och så starka känslor som just vargen gör. Både förespråkare och motståndare till ett vargbeståndet, landar ofta i ett ganska uppskruvat debattläge. När jag jobbade på Miljödepartementet, som på den tiden hade vargfrågan, levererades det vargkistor till oss (utan varg i, som tur var). Hur man diarieför och arkiverar vargkistor är material för ett annat inlägg, men låt mig säga så här: det fanns nog inga handlingar som efterfrågades och begärdes ut så ofta under mina år på Miljödepartementet, som de om varg. Det var nog bara Ojnareskogen på Gotland, som kunde konkurrera om allmänhetens intresse på det sättet.
Dystopisk känsla men inte utan hopp
I “När vargarna kom”, har vargen sedan länge varit kraftigt decimernad, ja, till och med försvunnit från höglandet. Med sig till Skottland, har Inti och hennes kollegor varg. De bor till en början i ett stort hänge, men ska släppas ut och leva vilt. Vargarna är inte övertygade om sitt nya liv, och deras nya grannar vill absolut inte ha dem där. Det är omöjligt att inte få en rejäl pulsökning av denna bok, för det är spännande. Inti utsätter både sig själv och projektet för enorma risker. Lokalbefolkningen är nämligen inte bara tveksamma, vissa av dem är direkt hotfulla. Det är faktiskt omöjligt att lägga boken ifrån sig, trots att den faktiskt är ganska lågmäld. Men det bästa är, precis som i “Den sista migrationen”, att det finns en strimma hopp. Ja, världen ser bedrövlig ut, men kanske, bara kanske, går det att vända?
Tredje bok på gång
Jag såg på Charlotte McConaghys instagram att hon just nu befinner sig på en researchresa på subantarktiska öarna för boken hon just nu skriver. Det är en hel del bilder på pingviner. Vågar vi hoppas på pingviner i hennes tredje bok? Jag håller i alla fall tummarna.
