”Skogen – I folktro, sägner och sagor” av Tora Wall är en av de sex böcker som har nominerats i kategorin bästa svenska fackbok inför Augustpriset 2024. Under oktober och november är vi ambassadörer för Augustpriset och fackböckerna. Detta innebär att vi bland annat kommer läsa samtliga 6 nomineringar. Idag recenserar vi ”Skogen”.
Vad handlar ”Skogen. I folktro, sägner och sagor” om?
Skogen är så mycket mer än bara träd och mark – den bär på historier, mystik och hemligheter från en tid när människan stod i tätare samspel med naturen. I ett land där skogen täcker stora delar av ytan och där världsträdet Yggdrasil en gång var en del av vår forntida tro, känns dragningskraften till skogen naturlig. Tora Walls rikt illustrerade bok tar oss med till det gamla bondesamhällets skogar, där vi får möta mytiska träd, laddade stenar och läkande växter. Här vandrar också väsen som skogsrået och bergatrollet – både skrämmande och hjälpande gestalter – och vi får en inblick i hur skogen en gång präglade människors vardag och världsbild.
Tankar om ”Skogen”
Det var inte allt för länge sedan som jag stod och tummade på ”Folktrons väsen : encyklopedi” som Tora Wall gav ut 2021. Jag hade med andra ord lite koll på vem Wall var när de nominerade offentliggjordes på presskonferensen. Wall är folklorist och är sedan en tid tjänstledig från sin anställning som just folklorist på Nordiska museet för att doktorera i folkloristik vid Åbo akademi. På Nordiska ansvarar hon för folkloristiska material om folktro, sagor, sägner, ordspråk, traditioner, seder, med andra ord: drömmen. Jag som älskar etnologi och folkloristik blev naturligtvis oerhört peppad direkt på att läsa ”Skogen – I folktro, sägner och sagor”.
”Skogen” är en oerhört vacker bok, fullproppad med illustrationer och konstverk och, naturligtvis, texter om skogen ur olika perspektiv men hela tiden med svensk folklore i centrum. Vi tar oss från vikingatiden fram till idag, från Yggdrasil till lajv, rollspel och nyfilmatiseringarna av såväl Trolltider (2023) som Ronja Rövardotter (2024). Det är brett, det är stort och det går nästan att förnimma en doft av jord och mossa läsningen igenom.
Ett av mina favoritkapitel är ”Skogens växter och djur”. Där ligger fokus på vad de olika växterna, träden och djuren haft för roll i folktron under årens lopp. Det handlar om magiska ekar och träd som kan tala (även om björken tydligen aldrig varit känd för att skrika: ”nu din jävel ska du få vara allergisk hela våren”, vilket jag kan svära på att jag själv hört den fräsa åt mig).
Läs från pärm till pärm eller mysbläddra?
Det går att läsa ”Skogen – I folktro, sägner och sagor” från pärm till pärm, om man vill det. Men jag skulle nog rekommendera att läsa bitar här och var. Det är inga problem att hoppa fram och tillbaka, att kolla i innehållsförteckning vad som tilltalar en för tillfället och ta ett litet skogsbad hemma i soffan en stund. Det är en mycket mysig bok och att den är så generöst illustrerad höjer hela upplevelsen ännu lite till. Denna bok kommer stå i den fina bokhyllan här hemma, tillsammans med mina andra böcker om folktro, magi och häxor.
Vem borde läsa ”Skogen. I folktro, sägner och sagor”?
Har man minsta intresse för folktro och svensk historia, kommer ”Skogen – I folktro, sägner och sagor” vara riktigt mysig läsning. Det är också en utmärkt bok att ge bort i present till någon som kanske älskar att skogsbada, gå svamppromenader eller är särskilt förtjust i sagor. Det är en vacker bok som man gärna bläddrar i.
