Recension av "Tid för barmhärtighet" av John Grisham

Recension: ”Tid för barmhärtighet” av John Grisham

Jag vet att jag tidigare har skrivit att jag misstänker att John Grisham numera har ett stall av spökskrivare. Men efter att ha läst ”Tid för barmhärtighet” är jag förvirrad igen. Den här boken är nämligen något av det bästa jag läst från Grisham. Den känns SÅ mycket Grisham att den måste vara skriven av Grisham himself. Men hur ska jag då förstå det faktum att Grisham publicerar en bok mer än dubbelt så ofta som jag klipper håret?

Just nu pendlar jag mellan dessa tre teorier:

  • John Grisham har inga spökskrivare utan är ett författarmonster som på något sätt lyckats skriva och ge ut minst en bok om året i över 30 år utan att bli det minsta trött
  • John Grisham är trots allt en vanlig dödlig och hans nutida utgivningstempo beror på att han har spökskrivare som skriver vissa böcker åt eller tillsammans med honom
  • Alla Grishams böcker skrivs av spökskrivare men åtminstone en av dem har lyckats med att absolut felfritt kopiera hans språk, fantasi och känsla

Lyckad fortsättning av Jake Brigance-serien

”Tid för barmhärtighet” är den tredje boken med Jake Brigance som huvudperson. De föregående titlarna är ”I mullbärsträdets skugga” och, den väldigt kända, ”Juryn”. ”Tid för barmhärtighet” kan utan tvivel läsas fristående. Men boken är som bäst om man känner till hur Jakes liv som advokat har sett ut bakåt i tiden. Den här gången kastas man som läsare rätt in i berättelsen, med en första scen som är absolut hjärtskärande. Är man känslig för våld och sexuella övergrepp ska man dock känna till att det kommer bli ännu värre.

Grishams böcker beskrivs ofta som juridiska spänningsromaner och det är precis vad ”Tid för barmhärtighet” är. En del av boken följer Drew, som skjuter ihjäl sin mammas pojkvän Stuart efter att han misshandlat henne så grovt att Drew och hans syster Kiera tror att hon är död. En del följer arbetet med att utarbeta Drews försvar och att ordentligt utreda vad som egentligen hände den där natten, och vad som ledde fram till Drews beslut att döda. Ytterligare en del följer Jakes liv som småstadsadvokat och som småbarnspappa.

600 sidor så spännande att de snabbt är förbi

”Tid för barmhärtighet” är över 600 sidor lång. En inte oansenlig mängd av dem ägnas åt att beskriva de exakta förvecklingarna i och utanför rättssalen, där Jake ska försöka förhindra Drew från att dömas – något som skulle innebär dödsstraff som påföljd. Det kanske kan låta segt. Men det är i de scenerna som Grisham verkligen kommer till sin rätt. Ett helt kapitel om ett juryutval blir på något sätt nagelbitande spännande? En detaljerad beskrivning av prejudicerande fall får en att vilja vända sida utan paus? Och ett noggrant återberättande om jakten på ett viktigt vittne känns minst lika dramatiskt som bokens mest actionfyllda scener?

Trots sin längd känns ”Tid för barmhärtighet” som snabb läsning. Jag kunde bara lägga ifrån mig boken för att sova, efter att ha stannat upp minst en timme längre än jag tänk bara för att få läsa lite till. De enskilda sidorna smälter samman till en helhet som bär mig som läsare in i en annan värld. Jag kan bara fokusera på hur allt ska lösa sig i slutet.

När kommer nästa del?

Just slutet är nog bokens enda svaghet dock. Det känns både lite forcerat, som att det blev rätt bråttom de där sista tjugo sidorna. Men det känns också som att jag som läsare aldrig riktigt får det slut jag förväntade mig. Däremot får vi en tydlig hint om att detta inte var sista boken om Jake Brigance. Något som gör mig exalterad. Så länge det är samma person som skriver nästa bok i denna serie, så ser jag med ohämmad glädje fram emot att återigen få bli såhär uppslukad i min läsning. ”Tid för barmhärtighet” är modern Grisham när han är som absolut bäst.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”Tid för barmhärtighet” av John Grisham hos: Adlibris
Köp ”Tid för barmhärtighet” av John Grisham hos: Bokus

Betyg

När man läst 200 sidor och boken är så spännande att man blir gråtfärdig av glädje över att ha 400 sidor kvar
10/10
Karaktärer man knyter an till
9.5/10
Rättegångsmiljöer
9.5/10
Totalt
9.7/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Recension: Goda omen av Neil Gaiman & Terry Pratchett
Previous Story

Recension: Goda omen av Neil Gaiman & Terry Pratchett

Vad ska man göra med böcker man inte vill ha kvar?
Next Story

Vad ska jag göra med böcker jag inte vill ha kvar?

Don't Miss