Recension av När ingen lyssnar av Diamant Salihu

Recension: ”När ingen lyssnar” av Diamant Salihu

”När ingen lyssnar” är en direkt uppföljare till Diamant Salihus succébok ”Tills alla dör” från 2021. Åtminstone är boken en uppföljare i den mening att tiden rör sig framåt och att allt som händer på något sätt korrelerar med något annat. Jag läste ”Tills alla dör” i en sittning och ”När ingen lyssnar” gick nästan lika snabbt. Gemensamt för båda mina läsupplevelser är att dagen efter att jag läst ut böckerna så vaknade jag till nyheten om en ny skjutning. Som på något sätt relaterar till den samhällsförändring som Salihu försöker kartlägga.

Det beror inte på någon olycklig slump. Ingen kriminell gruppering har anpassat sin våldsaktivitet utifrån när jag läser en viss bok. (Hoppas jag.) Nej. Att det faller sig så beror på att de skjutningar, sprängningar och andra våldsamma aktioner vi hör om allt för regelbundet ofta är en del av samma mönster. Och det beundrandsvärda med ”Tills alla dör” och ”När ingen lyssnar”, är att de här böckerna hjälper mig som läsare och som invånare i samhället att bättre förstå. Vad det är som händer. Och varför.

Glasklar beskrivning av våldets mönster

”Tills alla dör” fokuserade på de våldsamheter som inleddes med konflikten mellan Shottaz och Dödspatrullen. Snöbollseffekten av de händelserna rullar på än idag. ”När ingen lyssnar” tar avstamp i polisens arbete kring gängkonflikterna. Viktigast är hur ett internationellt samarbete i samband med att den krypterade tjänsten Encrochat knäcks leder till att svensk polis i realtid kan följa hur mord och knarkhandel planeras och genomförs. Boken kartlägger händelser från våren 2020, fram till så sent som mars 2023. Bara en månad innan utgivningen av ”När ingen lyssnar”. I sitt grävande identifierar Salihu tongivande aktörer inom den kriminella världen. Stort fokus ligger på en enskild man: Den kurdiska räven.

Det jag tar med mig från ”När ingen lyssnar” är en tacksamhet över att Diamant Salihu tagit sig tiden att på ett så väldigt tydligt sätt beskriva dessa våldsamma konflikter. Boken är absolut proppfull med namn, och det är en blandning av pseudonymer, riktiga namn och gängnamn. Med varsam hand lotsar Salihu läsaren genom Sverige och Europa, från konflikt till konflikt. Oftast kronologiskt men ibland hoppar vi bakåt i tiden. Det skulle vara lätt att tappa bort sig, men det händer inte. För Diamant Salihu tappar aldrig tråden.

”När ingen lyssnar” ger backstoryn till nyheterna

Att läsa ”När ingen lyssnar” är som att se någon sy ihop en hel hög med olikfärgade lappar till ett komplett täcke. De enstaka händelserna har man sällan kunnat undvika att läsa om i nyheterna, eller höra om i samtal med andra. Men någon helhetsbild är det sällan som medierna lyckas förmedla, så fullt upp som det är att rapportera om det senaste. Här kommer ”När ingen lyssnar in”. Bitarna blir till en helhet. Lapparna bildar ett lapptäcke.

När man förstår något är det ofta mindre skrämmande. Böcker som ”Nätverket – Södertäljemaffians uppgång och fall” (med aktörer som även kommer till tals i Salihus bok) och ”Svensk gansterrap” hjälper till med att skapa sammanhang. ”När ingen lyssnar” fungerar på samma sätt. Boken gör mig mindre rädd. Men mer frustrerad. Med det facit Diamant Salihu sätter i läsarens hand är det enkelt att se allt som gått fel. Det som återstår att fråga sig, är hur vi kan vända på utvecklingen? Hur får man det att bli rätt igen? Det kan ”När ingen lyssnar” förstås inte svara på.

Tycker man att våldet i samhället är ett problem gör man både sig själv och den framtida samhällsutvecklingen en tjänst genom att försöka förstå vad som lett oss hit. Alla borde läsa Diamant Salihus böcker.


Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.

Köp ”När ingen lyssnar” av Diamant Salihu hos: Adlibris
Köp ”När ingen lyssnar” av Diamant Salihu hos: Bokus

Betyg

Högaktuell samhällsinformation
10/10
Enkelt att hänga med
10/10
Frustration
9/10
Inleds med ett citat från "The Wire"
10/10
Totalt
9.8/10

Anna har sorterat in sig själv under "boknörd" sen barndomen, gillar att läsa snabbt och föredrar - trots annars stor digital närvaro - en klassik bok av papper att hålla i handen. Hon slukar allt från faktaböcker till true crime och historiska romaner, men har lite svårt att fastna för feelgood.

2 Comments Leave a Reply

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Previous Story

Recension: ”Lucrezias porträtt” av Maggie O’Farrell

Recension: Really good, actually av Monica Heisey
Next Story

Recension: “Really good, actually” av Monica Heisey

Don't Miss