Redan när jag försöker mig på att återberätta de inledande premisserna för ”Jakten”, skriven av Adrian McKinty, blir det tydligt att det här är en bok där det händer mycket. Boken berättas ur flera perspektiv, men det är Heather som är huvudpersonen. Hon är 24 år gammal och nygift med Tom, som hon träffat bara ett år tidigare – precis efter att hans fru dött i en olycka.
När berättelsen inleds ska Tom närvara vid en läkarkonferens i Australien. Som ett sätt att försöka svetsa ihop den nya familjekonstellationen bestämmer de sig för att även Heather och Toms barn, Olivia, 14 år, och Owen, 12 år, ska följa med på resan från Seattle till andra sidan jordklotet. Barnen, särskilt Owen, vill gärna se vilda djur. Man bestämmer sig därför att tacka ja till ett erbjudande om att ta färjan över till ön Dutch Island, där det ska finnas koalor och ormar i överflöd. Sen går allt fel.
Spännande på pappret
Det jag gillar mest med ”Jakten” är att idéen känns originell. Spännande böcker kretsar ofta kring poliser, advokater, detektiver eller soldater. Yrken där man vid det här laget läst om de flesta möjliga händelseutvecklingar som kan fantiseras fram. I den här boken är det en relativt vanlig familj som plötsligt finner sig fast på en ö utanför den australienska kusten. Där blir de brutalt jagade av släkten som äger marken, och som vill ha all makt över det som sker där.
Det jag gillar minst är att ”Jakten” borde vara en spännande bok. Alla de spännande inslagen finns där. Ändå lyckas den aldrig få mig riktigt på spänn. Sådär så jag måste lägga ner boken ett tag för att andas. Enskilda scener kan jaga upp lite adrenalin i mig, men det är hela tiden något som saknas. Och det är svårt att sätta fingret på exakt vad. Jag tror det har att göra med att jag inte riktigt knyter an till karaktärerna förrän fram mot slutet. Och en anledning till att jag inte gör det, är att hela anledningen till att resten av boken kan skrivas beror på att huvudpersonen tar ett så otroligt dåligt beslut alldeles i början.
Dramatik som störs av dåliga beslut
Ni vet när man ser på en skräckfilm och ett gäng ungdomar är i en stuga i en mörk skog? Och alla är övertygade om att en mördare smyger där utanför. Så då går en av dem ut, själv, för att undersöka. Det är liksom lite för dumt för att man ska bry sig sen när ungdomen, oundvikligen, blir mördad strax därefter. Precis så frustrerat som de flesta regerar på en sådan scen i en film, känner jag för en viktig premiss i ”Jakten”. Det känns som en genväg för att föra handlingen framåt. Och dessutom som ett beslut som inte riktigt passar in med övriga karaktärsdrag hos personen i fråga. Det tar mig ur handlingen på något sätt.
Så något med Adrian McKintys ”Jakten” känns lite ofärdigt kan jag tycka. Ändå är det här en bok jag aldrig ens funderade på att inte läsa klart. Som läsare är jag tillräckligt engagerad för att vilja veta hur det slutar. Det finns vissa vändningar i berättelsen som, trots att man ser dem komma, ändå är riktigt intressanta. Trots de bättre inslagen så hade jag behövt känna lite mer för ”Jakten” och dess karaktärer, för att boken skulle lyckas med att lämna ett bestående minne hos mig.
Vi använder oss av affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får vi provision på ditt köp. Det kostar inte dig något extra.
Köp ”Jakten” av Adrian McKinty hos: Adlibris
Köp ”Jakten” av Adrian McKinty hos: Bokus
