Det slutar med oss av Colleen Hoover

Recension: ”Det slutar med oss” av Colleen Hoover

augusti 7, 2024

För några månader sedan fick jag en fråga om jag inte kunde recensera ”Det slutar med oss” av Colleen Hoover. Jag svarade glatt att det har jag ju redan gjort. Men det visade sig snabbt, att det hade jag inte alls. Jag har recenserat uppföljaren, ”Det börjar med oss” och jag har skrivit en guide om hur man läser Colleen Hoovers böcker i rätt ordning. Men TikTok-succén ”Det slutar med oss” har jag faktiskt inte recenserat.

Inte en feelgood eller romance

Idag, den 7 augusti 2024, har spelfilmen ”Det slutar med oss” biopremiär och det vore att underdriva att säga att vi har sett ett ökat söktryck på inläggen om Hoovers böcker under sommaren. I filmen spelar Blake Lively rollen som Lily, kvinnan som träffar sina drömmars man och öppnar sina drömmars blombutik, men vars liv snabbt visar sig bli något av en mardröm. Och redan nu vill jag flagga för att jag kommer spoila delar av boken, men inga delar som inte redan spoilas i trailern för filmen:

📢 OBS: Från och med här förekommer vissa spoilers 📢

Jag läste en besviken kommentar till trailern, att det var synd att den spoilade bokens stora plot twist: att Ryle, mannen som Lily inleder ett förhållande med, slår henne. Jag trodde nog att detta var allmänt känt, men när jag tänker tillbaka på min läsning av boken (sommaren 2022), så hade jag nog inte koll på detta. Men, eftersom det är flera föräldrar där ute som undrar om boken är okej för tonåringar att läsa, är det lika bra att flagga för det redan nu. Detta är inte en feelgood-bok och inte heller en romance. ”Det slutar med oss” är en bok om våld i nära relationer och det är inte begränsat till relationen mellan Lily och Ryle Det är stundtals rått och obehagligt. Men rent krasst: det är antagligen inte mer obehagligt att läsa denna bok än vad det är att ta del av världsnyheterna.

Inte en bok som romantiserar våld i nära relation

Jag har också läst att folk tycker att ”Det slutar med oss” romantiserar våld i nära relation. Det vill jag bestämt motsätta mig. Det är klart att romansen mellan dem är mysig och rosig i början, så är det ju oftast. Men när Ryle börjar bli våldsam, finns det inget i skildringen som skönmålar det. Istället kryper det av obehag i mig som läsare. Även om man får en förklaring till varför Ryle är ett arsle, tycker man aldrig synd om honom. För även om man presenteras med ett ”varför” så upplever jag det aldrig som om narrativet vill att vi ska ursäkta eller förlåta honom för hans beteende.

Lätt att förstå populariteten

Att ”Det slutar med oss” blivit en vrålsuccé tack vare TikTok är lätt att förstå. Det är en bok som är lätt att läsa, språket flyter bra och är tillgängligt från en ganska tidigt ålder. Har man lätt till tårarna kommer det behövas näsdukar. Man hejar oavkortat på Lily och vill så gärna att hon ska må bra. Nej, det är inte en bok som kommer kategoriseras som ett litterärt mästerverk. Men det är antagligen precis därför den blivit så populär. Den är perfekt som verklighetsflykt. För även om vissa delar av Lilys liv suger, skulle man absolut kunna tänka sig att jobba i hennes blomsterbutik och binda coola kreationer.

Hur gammal bör man vara för att läsa ”Det slutar med oss”?

Är det en bok för barn? Nej, det är det inte. Men hur ung eller gammal man ska vara för att läsa boken är det svårt att svara generellt på. Skulle jag låta min 12-åring läsa den? Ja, varför inte? Hen lever i en värld där en nästan jämnårig blev skjuten till döds på vår lokala sushirestaurang; jag tror hen klarar en bok om våld i nära relationer. Om inget annat kan det vara en nyttig ögonöppnare, att så här kan det tyvärr se ut i vissa familjer.

Katarina gillar både en pigg feelgood och en dyster dystopi. Hon har poddat om böcker i flera år och ser nu fram emot att gräva ned sig riktigt djupt i bokrecensioner av allt från kiosklitteratur till klassiker.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Passagen Simon Stålenhag
Previous Story

Recension: ”Passagen” av Simon Stålenhag

Recension av Pianisten, skriven 1946 av Wladyslaw Szpilman
Next Story

Recension: ”Pianisten” av Wladyslaw Szpilman