”Älskad och saknad” är en bok om Ruth, och om hennes dotter Eleanor och dotterdotter Lily. Ruth var en ensamstående mamma till Eleanor men någonstans blir deras liv uppdelat och klyftan mellan dem växer sig bara större genom åren. Eleanor försvinner i ett missbruk hon inte verkar vilja lämna utan snarare omfamnar. När hon själv får barn finns Ruth där för den nya mamman, men det räcker inte. Så till slut tar hon över och Lily får växa upp med sin mormor, medan hennes mamma förblir ett sporadiskt och oförutsägbart inslag i livet.
”Loved and missed” är inte bara originaltitel utan också en ledtråd
Den engelska titeln på boken lyder ”Loved and Missed”. Det är en ordlek som förståeligt går förlorad i den svenska översättningen. Missed kan ju betyda både att sakna någon, och att ha missat målet. Boktiteln refereras i bokens handlingen. Och det var först då som jag förstod att man skulle ha möjligheten att ana oråd bara man såg bokens omslag. Men det gick mig förbi när jag plockade upp ”Älskad och saknad”. Kanske är det därför den här boken träffade mig extra hårt.
Det säger kanske sig självt att en bok som handlar om en missbrukande dotter, oförmögen att ta hand sitt barn så mormor tar över, inte kommer vara en rosenskimrande läsning. Men ”Älskad och saknad” går djupare än så. Samtidigt är den så fylld av kärlek. Relationen mellan Ruth och Lily är fantastisk att läsa om. Hur åren går men det de har tillsammans består, och växer sig bara starkare. Mot slutet av boken är det oklart vem som skyddar vem från vad. Så sammanbundna i sitt uppdrag har de blivit.
Eleanor är hela tiden närvarande i Ruths tankar, men kännetecknas i handlingen främst av sin frånvaro i sin mors och dotters liv. Susie Boyt utmejslar detta så ömsint att medlidandet (som Ruth ofta inte vill ha men som är svårt att inte känna) finns kvar även när karaktärerna man beundrar blir avslöjade som imperfekta. Karaktärerna känns verkligen mänskliga och helt fulltständiga i sin ofullständighet.
”Älskad och saknad” hamnar i kategorin böcker jag kommer minnas men inte vill läsa igen
När jag snubblade över hur andra har recenserat ”Älskad och saknad” så är det många hyllningar. De få som inte gillar boken verkar ha gemensamt att de fann den tråkig. Det kanske stämmer att det inte händer så mycket. Vi får följa Ruth och Lilys vardag, där tiden tuffar fram i ett ojämnt tempo genom åren. Medgångar och motgångar byter av varandra. Det är verkligen inte guld och gröna skogar men samtidigt är det ganska odramatisk. Allt drama sker under ytan, mellan raderna, där det i gengäld bubblar konstant.
Missbruk och övergivenhet är två teman. Men boken skildrar också allt det vanliga som kan uppstå i relationer mellan mödrar och döttrar. Skuld och skam. Oro och omtanke. Hopp och besvikelse. Det är mönster som upprepas genom generationer. Men också mönster som bryts. En enorm uppgivenhet över läget, men samtidigt en oförmåga att ge upp. Som hjärtat värker för dem alla, men kanske allra mest för Ruth. Slutet orkar jag nästan inte ta in.Nej jag fann inget tråkigt alls med ”Älskad och saknad”. Men se det som ett positivt omdöme när jag säger att jag inte vill läsa den här boken igen.
