Recension: ”Christmas at the Cat Café” av Jessica Redland

I somras lyssnade jag på ”Kärlek på Hedgehog Hollow” av Jessica Redland. Sedan betade jag raskt av resterande böcker i bokserien om Hedgehog Hollow. Det är en klassisk feelgoodserie med ovanligt mycket svärta. ”Christmas at the Cat Café” är en helt ny bok av samma författare. Har man läst hennes böcker om räddningscentret för igelkottar, kommer man känna igen sig. Detta kattkafé ligger nämligen granne med Polly’s Tea Room – ett kafé som dyker upp flera gånger i Hedgehog-böckerna. Detta är dock ingen fortsättning och har egentligen inget gemensamt med den tidigare serien. De utspelar sig bara ungefär i samma område.

Smärtsam dröm om ett kattkafé

Tabby har alltid drömt om att jobba med katter men blev konditor istället. När hennes mormor dör ärver Tabby pengar och inser att hon kan förverkliga sin dröm: att starta ett kattkafé. Ett kattkafé är ett kafé där man bokar en sittning för att fika och klappa på katter. Samtidigt som de är poppis, har de fått ta emot en hel del kritik från djurrättsorganisationer. Detta blir Tabby snart smärtsamt medveten om. Men det är inte det enda som är smärtsamt i Tabbys liv. Ett par dagar innan öppning blir hon dumpad av sin sambo som hon skulle driva kafét tillsammans med. Ja, och så lider hon av kronisk smärta också, och har relativt nyligen diagnostiserats med fibromyalgi.

Att driva ett kafé och samtidigt lida av kronisk smärta visar sig naturligtvis inte vara särskilt enkelt. Mycket av boken handlar just om Tabbys fibromyalgi. Att lyfta dolda sjukdomar är nämligen Redland något av en expert på vid det här laget.

Högt tempo där gråskalan försvinner

Precis som i Hedgehog Hollow är tempot högt. Men i ”Christmas at the Cat Café” går det stundtals lite väl snabbt. Tabby växlar så snabbt mellan pepp och tvivel att det är svårt att hänga med. Med ett så högt tempo förlorar man också lite av gråskalan. Istället är det väldigt mycket svart eller vitt på kattkafét. Saker går antingen åt helvete, eller väldigt bra: det finns inga mellanlägen. Detta beror nog till viss del på att det är just en julbok. Handlingen ska utspela sig under en ganska kort tidsperiod för att man ska slippa lämna julemyset. Men när det går så snabbt som det gör för Tabby att fatta stora beslut, blir jag nästan lite orolig.

Nu är det ju onödigt att sitta och oroa sig för om en fiktiv karaktär verkligen tänkt igenom sina beslut. Men kan jag låta bli? Nej. Det är klart jag oroar mig. Det är ju halva poängen med att läsa en bok, att leva sig in.

Kattkärlek eller mani – vart går gränsen?

Medan Hedgehog Hollow var en självklar serie för mig att läsa i sin helhet, är jag osäker på om jag skulle läsa en till bok om Tabby och Tom. På grund av tempot får jag intebygga samma relation till dessa karaktärer som de i Hedgehog Hollow. Det är synd, för även jag är en crazy cat lady. Men jag skulle aldrig kalla husdjur för fur babies eller fur family – någon måtta får det vara. Kanske är det också detta som får det att skava en smula för mig? Det blir lite för puttinuttigt när katterna beskrivs som bebisar och när döden skrivs om till att katterna ”vandrar över regnbågsbron”. Det är katter på allt: från kläder till anteckningsböcker och kattkärleken känns nästan manisk ibland. Med tanke på att jag har en hel arm full av tatueringar av katter, säger det ändå en hel del när jag tycker det?

”Christmas at the cat café” är en bok som går snabbt att läsa. Är man ute efter en maxad julbok, är dock inte detta den juligaste av julböcker. Men gillar man katter, då kanske man vill besöka det här fiktiva kattkafét. Men glöm inte allergitabletterna hemma om du är känslig för allt för mycket gull.