”Witchcraft for Wayward Girls” av Grady Hendrix var en bok som jag hade haft på bevakning i över ett år innan den faktiskt kom ut. Otåligt gick jag in och kollade med jämna mellanrum om det var dags än, trots att jag visste att det var först i mitten av januari som den skulle släppas. Sedan, när januari kom och boken väl släpptes, då var jag inte sugen alls. Så jag väntade in suget och till slut smög det sig på.
There’s always a price to be paid…and it’s usually paid in blood.
En bok om att förlora – och återta – kontrollen över sin kropp
Året är 1970 och femtonåriga Fern anländer, gravid och skräckslagen, till Wellwood Home i St. Augustine, Florida, ett hem dit så kallade flickor på villovägar, Wayward girls, skickas av sina familjer för att i hemlighet föda barn som ska adopteras bort. Under uppsyn av stränga Miss Wellwood lär Fern känna andra unga kvinnor i samma situation. Rose, en rebellisk hippie med planer på att fly till ett kollektiv med sitt barn. Zinnia, som drömmer om att återvända hem och gifta sig med barnets far. Samt den gåtfulla Holly, fjorton år gammal, stum och gravid utan att någon vet hur eller av vem.
Flickornas liv på hemmet är hårt reglerat. Deras samtal, aktiviteter och maten kontrolleras av vuxna som påstår sig veta vad som är bäst för dem. De får inte ens använda sina riktiga namn, utan tilldelas ett namn av föreståndaren när de anländer. Men när Fern möter en bibliotekarie som i hemlighet ger henne en bok om häxkonst, förändras allt. För första gången får flickorna en smak av verklig makt – men det är en kraft som inte kommer utan konsekvenser. Magi kan både skapa och förstöra, och makt kräver alltid ett pris – det priset visar sig vara något man betalar i blod, och genom att slutföra det man påbörjat.
En berättelse som är kusligt aktuell
Witchcraft for Wayward Girls är en mörk, feministisk berättelse om hemligheter, systerskap, förtryck – och vad som händer när unga kvinnor tvingas vara tysta. Jag läste boken samtidigt som nyheten om barnmassgravar på Irland under ett gammalt hus för ogifta mödrar briserade. Det gav läsningen ett helt annat perspektiv. Magin och häxorna i Witchcraft for Wayward Girls må vara fiktion, men hem för unga och ogifta mödrar är inte det. I boken adopteras barnen bort, ofta mot mödrarnas vilja. Verkligheten var uppenbarligen ofta ännu mörkare än så.
Den verkliga magin ligger i vänskapen
Jag har älskat allt jag tidigare läst av Grady, men här tycker jag han tappar den magiska bollen en aning. Den viktiga berättelsen är den om kvinnlig vänskap och motståd, häxorna blir nästan en överflödig parentes. Berättelsen om hem för ogifta mödrar hade nästan klarat av att stå helt på egna ben. Jag brukar inte vara den som säger ”stryk det övernaturliga”, men i denna bok hade jag nog föredragit att vara utan det. Det behövdes inte. Berättelsen var spännande och starkt nog ändå. Men då hade det å andra sidan inte heller riktigt varit Grady Hendrix.
